I studien från Luleå tekniska universitet har forskare följt tio familjer under fyra generationer.

När Åsa var sju år 1955 fick hon röra sig fritt utan en vuxen över 260 hektar. Femtio år senare fick barnbarnet Fanny röra sig fritt på två procent av samma yta. Barnbarnsbarnet Frej hade ännu mindre rörelsefrihet i nutid – 0,3 hektar.

Enligt Anna-Karin Lindqvist, professor i fysioterapi och hälsopromotion, får detta konsekvenser för barns möjlighet till att vara fysiskt aktiva.

– Men också andra konsekvenser. Sådana saker som att kunna klockan, väderstreck, ta ansvar och socialisera. Är man alltid där och vakar över dem blir det att man tar över. De får inte chansen att använda sig av sina förmågor, säger hon.

”Oro för trafiken vanligast”

I studien nämns oro för kriminalitet som en viss del av förklaringen till varför föräldrar låter sina barn gå själva i lägre utsträckning. Men oro för trafiken är det vanligaste orsaken.

Anna-Karin Lindqvist vill uppmuntra till att våga utmana litegrann och låta barn gå själva i större utsträckning.

– Men det här handlar inte om att släppa barn vind för våg, utan det ska såklart vara under säkra omständigheter.

”Mer medvetna om problem”

Småbarnspappan Christoffer Fornelid tror att barns minskade rörelsefrihet kan ha att göra med dagens mediebevakning.

– Att man är mer medveten om vilka problem som finns och att man på det sättet känner mer och större oro, säger han.