Lulebon Lars Teglund började klippa ut ”Dagens ris”- notiser från Norrbottens-Kuriren redan i som tolvåring. Nu har han gett ut en bok med insändare publicerade mellan 2002 och 2007.

Han läser högt ur en av notiserna: ”Till dig som som jobbar i en djuraffär i Luleå och som påstår att jag har nitritförgiftning i mitt akvarievatten, när jag inte har det. Oavsett hur många tester jag gör ger de alla samma svar, eller hur?” Signatur: Arg akvarieägare.

– Dagens ris har försvunnit från nästan alla tidningar i hela Sverige ungefär samtidigt, omkring 2007. Jag tror att det hände samtidigt som sociala medier slog igenom med en massa kommentarsfält och det började spinna iväg på ett obehagligt sätt. Om man börjar gnälla för mycket kan det utvecklas till hat, säger Lars Teglund.

Speglar verkligheten

Han säger att dagens ris var en slags ventil, en harmlös grej, och läser ytterligare en notis: ”Till den man som kom in i bastun på Pontusbadet i Luleå som utan att fråga oss andra som satt där spolade mer vatten på ugnen. Det blev så het ånga att jag inte kunde sitta kvar. Lite mer hänsyn måste visas och man frågar först” – signatur: Bastubadare som gillar normal värme”.

– Det uppstår komik men det finns också ett allvar. Det här är ju verkligheten, säger Lars Teglund.

Han läser en sista notis: ”Till de vänner jag haft i många år som aldrig hört av sig fast jag har ringt. Jag har verkligen bjudit till men aldrig blivit hembjuden.” Signatur: Besviken före detta vän.

– Det vrider sig i magen när man läser det här.

Har du själv skrivit en Dagens ris och skickat in?

– Nej, det har jag inte. Men jag går och stör mig på allt möjligt hela tiden. Folk som skrattar för högt, det är irriterande. Skratta lågt, fnissa lite.