Det märks på Ziad att paraden är viktig för honom, men att han fortfarande är älskad av mamma och pappa hemma i Syrien är det största av allt.
Han var ytterst rädd för att mamma skulle bryta kontakten med honom den dagen han berättade att han var gay, men mamman tog det bra och ett halvår senare vågade han berätta också för pappa. Men det är också av hänsyn till släkten hemma i Syrien som han inte vill att vi ska uppge hans efternamn i reportaget.
Flydde krig och sökte behandling i Egypten
Ziad går vårdutbildning på Utbildning Nord i Övertorneå. Den här dagen fyller han 25 år och han har själv bakat för att bjuda skolkamrater och personal. Det är förstås noga uttänkt att tårtan är regnbågsfärgad hela vägen in.
Ziad flydde från krigets Syrien till Egypten. Där sökte han hjälp för att bota sin homosexualitet, och fick svar av psykologen att det skulle de kunna lösa. Det gjordes hormontester och sedan fick han antidepressiv medicin som kapade all sexualdrift. I steg två ordinerades han att se på lesbiska sexfilmer tre gånger om dagen och så småningom skulle han försöka onanera till filmerna. Det gick inget vidare.
– Nu när jag tänker tillbaka så undrar jag om jag var helt galen, skrattar Ziad.
Ville få behandling i Sverige
Efter tre år kom han som kvotflykting till Sverige och gjorde ett nytt försök att söka hjälp för att bli heterosexuell.
– Jag tänkte att i Egypten har de kanske inte så bra behandling, men i Sverige kanske de har bättre behandling, berättar Ziad.
Men psykologen sa nej, och han blev jättearg på henne.
Accepterade till slut
Han gjorde ytterligare flera försök att få hjälp med att bota sin homosexualitet, och till slut fick han hjälp att kontakta RFSL.
Då upptäckte han att det fanns fler som han. Ziad började gå i Prideparader, först i Luleå.
– Jag hade målat regnbågsflaggan på kinden och hade flagga i handen och gick längst fram och jag var jätteglad, säger Ziad.
Han fortsatte i Stockholm och Kalix och numera har han också en pojkvän.
Just nu lägger han sista detaljerna på kläderna han ska bära på lördag då han arrangerar Övertorneås första Prideparad. Det har varit mycket jobb och Ziad hoppas att han tänkt på allt. Han säger att han fått mycket stöd från Övertorneåborna i planerandet.
– Jag längtar efter den dagen då vi ska promenera i Övertorneå med flaggor. Hoppas det kommer mycket folk, säger han.