Enligt skollagen ska elever i första hand gå i den klass de tillhör. Två av tre kommuner försöker aktivt minska användningen av särskilda undervisningsgrupper och istället låta elever med stödbehov gå i ordinarie klass.

– Skolan strävar efter att arbeta inkluderande. Men om det mest blir en rumslig integrering och inte en pedagogisk och social inkludering kan det snarare göra att eleven blir mindre delaktig och lär sig mindre, säger Sophie Casson Lindbäck, undervisningsråd på Skolverket.

Problem med anpassning

Varannan specialpedagog och speciallärare uppger att det finns funktionsnedsättningar som deras skola inte är anpassad för. Varannan rektor, specialpedagog och speciallärare uppger också att skolans lokaler inte möjliggör undervisning i mindre grupper. Att kunna erbjuda undervisning i mindre grupper är en typ av anpassning som kan vara mycket betydelsefull för vissa elever, skriver SKolverket i rapporten.

Brist på  specialpedagoger

Fyra av tio skolhuvudmän, specialpedagoger och speciallärare hävdar att bristen på speciallärare och specialpedagoger är ett hinder för att motverka funktionsnedsättningarnas konsekvenser för elevens skolgång. Varannan speciallärare och specialpedagog anser dessutom att det inte finns tillgång till specialiskompetens – något som lärarna kan behöva för att få kunskap om hur de ska anpassa undervisningen för elever med funktionsnedsättning.

Kräver diagnos

Varannan rektor, speciallärare och specialpedagog uppger att diagnos har betydelse för att elever ska få särskilt stöd. Samtidigt finns det bland de som intervjuats en stark medvetenhet om att skollagen och andra regelverk inte ställer krav på diagnos.

– Intervjupersonerna vittnar om att det är lättare att få resurser till stödinsatser om man kan visa att en elev har en diagnos. De intervjuade pekar också på att det riskerar att driva på utvecklingen med allt fler barn och unga som får diagnoser, säger Sophie Casson Lindbäck.