I slutet av 1880-talet hade landsgränserna dragits i Norden. Norska staten var angelägen att få fler norrmän att flytta norröver för att satsa på jordbruk och fiske. I och med att landsgränserna stängdes så ökade renantalet och renägare i Karesuandoområdet, skriver Sameradion & SVT Sápmi.

Betesrätt

I samband med unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905 krävde Norge att de svenska samerna skulle lämna de traditionsenliga betesmarkerna kring norska kusten. 1919 ingicks den första renbeteskonventionen mellan Norge och Sverige, vilket starkt begränsade de svenska samernas betesrätt i Norge.

Detta trots den så kallade Lappekodecillen från 1751 som är ett tillägg i gränstraktatet mellan Sverige och Norge som ger samerna rätt att bedriva renskötsel över landsgränserna.

Började förflytta samer

Det ledde till att Sverige började att förflytta samer. Fler än 200 familjer med 30 000 renar tvingades att flytta söderut från Karesuandoområdet, enligt historikern och släktforskaren Johannes Marainen.

Renbeteskonventionen drabbade även de renskötande samerna i Västerbotten och Jämtland som gjorde att de inte kunde låta renarna beta på norsk sida, men inte i lika stor utsträckning som i Karesuandoområdet.