En sportlovsdag 1951 klev Olof von Elern, eller Olle som han kallas, in på Örebro fältrittklubbs ridskola för första gången. Nu är han 79 och kommer fortfarande hit varje vecka.
– Det har varit min livsstil, det här att rida hela tiden, säger Olle.
Ridit i 66 år
I november 1917 bildades Örebro fältrittklubb med syfte att höja intresset för ridsport i allmänhet och fältridning i synnerhet. Föreningen firar alltså 100 år i år och Olle har varit medlem i 66 av de åren. Förutom att vara en förening med anor driver Örebro fältrittklubb en av landets största ridskolor och har cirka 1100 medlemmar.
”Upp och nedryttare”
På 50-talet, när Olle började, hade klubben drygt 200 medlemmar. På den tiden låg stallet på norr, ungefär där vattentornet Svampen står och ridhuset låg i det som idag är Karolinska skolans gymnastikhall. Hästarna var tvungna att ridas till ridhuset och Olle var en av de så kallade ”upp och nedryttarna”.
– Vi var fem stycken som red ner tio lektionshästar varje dag, utom torsdagarna, till ridhuset. Då satt man på en häst och hade en häst brevid. Ibland kom inte alla och då hade vi två handhästar, berättar Olle von Elern.
Tiderna ändras
1982 flyttade hela ridskolan till Karlslund i Örebro, där den ligger idag. I 30 års tid red Olle på lördagar, men grupperna har gjorts om och nu är det torsdagskvällar som gäller. Precis som på andra ridskolor är åldern blandad men majoriteten av dem som rider är tjejer, något som märks också den här kvällen i stallet. Men så har det inte alltid varit.
– När vi flyttade hit var vi fifty-fifty, då var vi fem av varje i lördagsgruppen när vi red. Men en del flyttade och några dog och nu är det nio damer och jag i den här gruppen, säger Olle.
Ridskolehästen passar perfekt
Att ha egen häst har aldrig passat in i hans liv.
– När jag jobbade hade jag 150 resdagar om året, då hinner man inte komma och borsta på en egen häst, säger han.
För honom har det varit perfekt att ”ha häst” en dag i veckan och rida tillsammans med andra. Ett sätt att umgås helt enkelt. Ibland har det också blivit mer än en dag i veckan genom bland annat privatlektioner. Han har också varit engagerad i styrelsen och ställer fortfarande upp som funktionär vid tävlingar.
Vad är det som fått dig att fortsätta i alla år?
– Hästarna. Det är ju en kompis. De skäller aldrig när man kommer, men de kan ju vara lite buffliga ibland. Helt ofarligt är det inte, men bara man är lugn så går det bra.
Inga planer på att sluta
Han är ridskolans äldsta ryttare, men han ser knappt trött ut när han sitter av efter en knapp timmes lektion. Vant borstar han av hästen Tiger efter passet. Sadel och träns hängs tillbaka i sadelkammaren. Nästa torsdag kommer han att vara här igen för att sätta ena foten i stigbygeln och skjuta ifrån med den andra.
– Ja, så länge jag kan ta mig upp så fortsätter jag, säger Olle von Elern.