Sett över de senaste fem åren har ungefär var fjärde ansökan om kontaktförbud beviljats. Något kammaråklagaren Christine Chi inte tycker är konstigt:

– Att bara en fjärdedel beviljas behöver inte betyda att de inte är fler personer som är i behov av kontaktförbud. Det innebär att det endast i en fjärdedel av fallen har gått att, på ett objektivt sätt, styrka skyddspersonens berättelse. 

Krävs starka bevis

Att det krävs relativt starka bevis för att bli beviljad kontaktförbud är något många inte känner till, menar Christine Chi.

– En målsägares berättelse har vi som grund, men för att kunna styrka upp det behöver vi stödbevisning. Det kan vara vittnen, sms, inspelade samtal eller annan dokumentation.

– Det räcker alltså inte med målsägarens egen berättelse, det måste till mer. Man får komma ihåg att ett kontaktförbud är en inskränkning i förbudspersonens liv. 

Varför räcker inte berättelsen?

– Jag som åklagare har en skyldighet att objektivt kunna se på att det som skyddspersonen påstår också har hänt. 

Kontaktförbudet inget absolut skydd

Ifjol beviljades drygt en tredjedel av ansökningarna om kontaktförbud vid åklagarkammaren i Örebro. Det är den största andelen beviljade förbud under de senaste fem åren. 

– Vi har inte gjort någon medveten satsning. Har antalet ökat beror det på att det är fler ärenden där vi anser att ett kontaktförbud ska beviljas, säger Christine Chi.

Hon är nöjd med hur kontaktförbudet är utformat, men vill vara tydlig med att det inte ska ses som ett absolut skydd.

– Kontaktförbud är en markering från rättsväsendets sida, det visar att vi håller koll på personen. Men förbudet är inget skydd i sig. Skulle förbudspersonen vilja på något sätt söka reda på skyddspersonen så kan den göra det.