– Dom vanligaste samtalen kommer från personer som själva har tagit preparat och som har biverkningar, säger Annica Börjesson, sjuksköterska på Dopingjouren.

I tolv år har hon svarat på frågor när någon ringt Dopingjourens telefonrådgivning. Utöver just telefonrådgivningen utbildar de vårdpersonal och forskar inom dopningsrelaterade områden.

Framtiden osäker

Men framtiden för just telefonrådgivningen är mycket osäker eftersom staten från och med i år inte kommer att ge några medel, redan förra året halverades de statliga medlen.

– Vi måste se över hur vi gör med telefonrådgivningen, dra ner på tiderna eller på sikt helt sluta med den, säger Marja-Liisa Dahl, verksamhetschef Dopingjouren.

Vi har sökt hälso- och sjukvårdsminster Gabriel Wikström via hans pressekreterare men inte fått svar på våra frågor om de statliga medlen.

Längre än vanligt

Enligt Tomas Johansson, ansvarig tjänsteman på Socialdepartementet, är en anledning till att verksamheten inte längre får pengar att Dopingjouren har fått anslag i 15 år vilket är längre än vanligt när det gäller projektmedel.

– Behovet av information är inte lika stort längre eftersom kunskapsläget inom vården är bättre nu för tiden genom internet, så finns också information mer lättillgänglig än förr, säger Tomas Johansson, ämnesråd vid Socialdepartementet.

Stora kunskapsbehov

Just vårdens kunskap om vilka problem dopningen ställer till med och möjligheterna att få rätt vård om man använder steroider är ett stort problem, det menar Kurt Skårberg, kurator vid Dopningsmottagningen i Örebro. Han och flera med honom beskriver också hur enkelt det är att få tag på dopningspreparat och hur nya grupper börjar använda.

Varför behövs Dopingjouren?

– Det finns ingen aktör som arbetar så brett mot samhället, vårdsökande, anhöriga, lärare alla som kan komma i kontakt med personer som använder dopningspreparat, säger Marja-Liisa Dahl, verksamhetschef.