Vi behöver inte gå in på detaljer. Men det har varit nära flera gånger för Erik Widlund. Då, när det var som värst fanns en mörk drivkraft inom honom.
– Det var tanken på döden som höll mig vid liv. Jag blev lugn först när jag kände att jag inte skulle finnas längre.
Det som utlöste den mörka perioden började för ungefär 15 år sedan. Den utlösande faktorn var en utmattningsdepression. Sedan följde många år av alkoholmissbruk, ångest, isolering och paranoida föreställningar. Periodvis har han till och med behövt hjälp med att göra det som de flesta inte reflekterar över.
– Jag kunde tappa talförmågan och fick panik när jag var och handlade för att komma fram till kassan där någon skulle prata med mig. Så jag fick lägga tillbaka varorna. Jag tog mig inte ut med dem för jag klarade inte det momentet.
Svarade i sista stund
Det är många personer som under åren försökt hjälpa Erik. Många av dem har han stött bort. Han har flera gånger legat inlagd och har flera gånger stått på randen till att inte finnas längre. Men något och framförallt någon har funnits där – Eriks mamma.
– I och med att hon svarade i telefonen varenda gång så störde hon döden. Hon höll mig vid liv, berättar han.
Lärt sig tolka känslor
Var femte person i Sverige uppgav i den senast sammanställda Nationella folkhälsoenkäten 2016 att de någon gång i livet fått diagnosen depression. Bland kvinnor i åldern 16-84 år var siffran 24 procent. Motsvarande siffra bland män var cirka hälften, 13 procent. Men i självmordsstatistiken är det männen som är överrepresenterade.
– I efterhand kan jag se att jag som man inte förstod hur jag skulle ta hand om mig när det kom till känslor. Jag försökte lösa min situation med alkohol, datorspel och fördragna persienner.
Erik har lärt sig leva med det han tidigare själv tolkade som ständiga misslyckanden och något onormalt. Att våga lyssna till känslorna.
– Att jag kanske ligger hemma och gråter i fosterställning kan vara ganska befriande. Det var det inte förr. Det var fruktansvärt. Det var så fruktansvärt dåligt att gråta och påverkade mig negativt. Men när man lär sig att det kan underlätta vardagen om man släpper taget ibland och bryter ihop och kommer igen, så är det verkligen befriande.
Föreläser om sitt liv
Erik är numera ambassadör för föreningen Hjärnkoll och han håller med jämna mellanrum föreläsningen ”Ett oönskat liv” om sina erfarenheter kring psykisk ohälsa. Han tycker det är dags att börja bryta tystnaden och tabun.
– Det är så viktigt. Vi behöver börja prata om det. Det är ingen lek utan en dödlig sjukdom.