Från miljonstaden Damaskus i Syrien till Kopparberg med knappt 5 000 invånare. Abdulrahman ”Abdu” Alsagher och hans familj gjorde inte bara en resa på många mil 2015 när de sökte asyl i Sverige – det var också stor skillnad i kultur, miljö och språk.
– Men våra släktingar sa: ”Åk till Sverige! Det är kallt och mycket snö men människorna är snälla!” förklarar Abdu Alsagher när SVT:s team träffar honom i Kopparberg. Och jag bryr mig inte om att det är en liten by. Det spelar ingen roll för mig.
Jobbet håller honom kvar
Han vill inte prata så mycket om anledningen till att familjen tvingades fly, det är privat. Men alla har fått permanent uppehållstillstånd och Abdu har sedan två månader också svenskt medborgarskap.
Och till skillnad från många andra asylsökande 2015 som lämnat Ljusnarsberg är Abdu kvar. Det inbegriper stora delar av familjen och vännerna. Anledningen är jobbet på IOGT-NTOs ungdomsverksamhet ”Junis”.
– Jag började som volontär men nu arbetar jag på alla våra verksamheter i kommunen, säger han. Det är fantastiskt att arbeta med barn och ungdomar – och bra för språket! Men helst skulle jag vilja arbeta som redovisningsekonom eller revisor, det är vad jag är utbildad till.
Hälsar på ofta
Och kan han hitta ett sådant jobb ser han ingen anledning till varför han inte skulle bli kvar i Kopparberg.
– Men jag tror att det är lättare i Örebro, funderar Abdu. Men om jag flyttar från Kopparberg kommer jag och hälsar på ofta för jag har fått många vänner här,