Isaac Kiese Thelin är hemma i Örebro två gånger om året.
Vi träffas på en pizzeria i Örnsro där han växte upp, ett område man kan lära känna närmare genom att cykla längs med hela Idrottsvägen. Arbetsplatserna på ena sidan, bostäderna på den andra.
Han dricker inte kaffe så det blir vatten istället, passande nog denna ovanligt varma majmånad.
Bara några träd bort ligger idrottsplatsen där proffsdrömmarna föddes. Planen ser nyklippt ut, även om det gröna gräset bleknat i solen. Det är måndag och vaktmästaren är på lunch.
Isaac blickar ut över gräset, för ett ögonblick nostalgisk när han berättar om reglerna som gällde när han var liten.
Om stunderna när han sprang runt barfota och spelade ”rulla-skjut” med kompisarna.
Men snart är idrottsplatsen med den klassiska ingången och risiga läktaren ett minne blott.
Kommunen ska riva den för att bygga bostäder istället.
– Det känns tråkigt, jag och många människor har så många minnen härifrån. Men samtidigt flyttar många till Örebro och någonstans måste de ju bo.
Bara ett stenkast från gräsplanen ligger en annan fotbollsplan, med betydligt hårdare underlag. Isaac tar med oss till garaget, det givna alternativet när det var minusgrader ute och snön nådde upp till knäna.
”Många är kaxiga av sig men Isaac var alltid glad”
Han har flyttat mycket, men glömmer aldrig sina rötter.
– Örebro är min hemstad och hela min familj och mina vänner är kvar här.
Många minns fortfarande Isaac i den röda Karlslundströjan. En av dem är juniortränaren Kari Hatula.
– Han var alltid nere och tränade. Många fotbollsspelare kan vara kaxiga, men Isaac var ödmjuk och alltid glad. Han hade en fotbollstalang och ville verkligen bli någonting, säger Kari.
Idag hoppas anfallaren kunna vara en förebild för ungdomarna i Karlslund.
– Du måste älska det du gör, är det inte roligt blir det svårt. För att bli proffs krävs det mycket träning, så drivkraften måste komma inifrån.
Men att lyckas är ingen självklarhet. Många unga stannar i utvecklingen och förblir talanger som aldrig tog det avgörande steget. Några faller ännu hårdare, även utanför planen, när fotbollsdrömmar grusas.
Men för den långe anfallaren Kiese Thelin fanns inga alternativ. Efter studenten gick flyttlasset till Norrköping där han för första gången visade upp sig i Allsvenskan. Därefter fortsatte han till Malmö och Champions League och fortsatte över Öresundsbron ut i Europa.
I ett annat land 2 300 kilometer hemifrån blev starten tuff.
Flytten till franska Bordeaux kantades av motgångar. Skador i bägge hälarna gav feta rubriker om att svensken inte var den rätta pjäsen på den girondinska spelbrickan. En bricka som Bordeaux hade investerat flera miljoner i.
Men trots det ser inte Isaac tillbaka på erfarenheten som ett bakslag.
– Jag är stark mentalt. Som ung spelare utvecklades jag väldigt sent, folk i min ålder gick till Allsvenskan och jag var kvar i Karlslund. Det blev automatiskt så att jag blev tvungen att träna ännu hårdare.
Gav aldrig upp – hämtat kraft via tron och familjen
Att ge upp var aldrig aktuellt.
– När det går upp och ner är det tufft. Min familj och mina vänner har verkligen varit där för mig i stunder där jag behövt dem som mest. Det är där och i tron jag hämtat min kraft. Jag skulle inte vara där jag är i fotbollen idag utan tron på Gud.
När mamma kommer på tal går leendet inte att ta miste på. Hon som funnits där i med- och motgång.
– Det är den man älskar mest. Hon har varit med från start, följt med på alla cuper när jag var liten. Hon har fått ge upp sin tid för att stötta mig. Det är stort.
Samtidigt var budskapet hemifrån tydligt: Betygen fick aldrig lämnas åt slumpen.
– När jag går för något vill jag göra det så bra som möjligt, även i skolan. Drivkraften har alltid suttit i kroppen och gett mig kraft att göra bra ifrån mig.
Kritiken i Bordeaux besvarade han genom att ösa in mål i sin nya klubb Waasland-Beveren i Belgien. Delad skyttekung i ligan har gjort att 25-åringen återfått självförtroendet inför sommaräventyret i Ryssland.
– Som anfallare kan du prestera bra genom att springa mycket och försöka vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Men det räcker inte. Allt handlar om att göra mål.
Degerforssonen Ola Toivonen och Marcus Berg har varit Janne Anderssons förstaval i VM-kvalet, men chanserna till spel ser ändå goda ut då Thelin har hoppat in och visat upp sig i de senaste matcherna.
”Det är lite av en svenskgrej”
Vaktmästarens lunch är över och vi stannar upp på Idrottsvägen. Sveriges VM-gruppmotståndare Sydkorea, Mexiko och Tyskland väntar runt hörnet, liksom Isaacs första mästerskap i A-landslaget.
Han ler igen, förklarar bestämt att Sverige är kapabla att ta sig vidare från gruppen.
– Det är lite av en svenskgrej att tänka att de andra är för bra. Vi måste släppa det och säga att vi också är bra. Det kommer absolut inte att bli lätt. Men var VM-kvalet mot Frankrike, Holland och Italien lätt? Nej. Man måste tro på sig själv.