I garaget, strax utanför Karlskoga poserar en leende Mikael Persson bland allehanda motordetaljer, tävlingströjor och MC-däck för kameran. Runt benen slingrar sig grannens orange katt, som smitit in genom dörren och nu nyfiket nosar lite på de leopardmönstrade skorna och vänligt stryker sig mot den lycklige världsmästaren.

– Det är inte ofta jag är hemma. Jag reser ju halva året och tränar i Spanien på vintern, säger Mikael Persson.

Resvanan har kommit väl till pass under årets endurosäsong, som alltså avslutades med succé bland de böljande gräskullarna i franska Requista i helgen.

– När jag passerade mållinjen så var det en så otrolig lättnad efter två dagar i Frankrike och en sådan fajt. En riktig lättnad, säger Mikael.

Närmsta konkurrenten, spanjoren Josep Garcia, är den som legat tätt i hasorna under alla deltävlingar och en ödmjuk VM-mästare gläds åt hans framgångar och det motstånd han bjudit på.

– Vi har haft en otroligt lång fajt hela året under alla deltävlingar och det känns otroligt att varken han eller jag har gjort några större misstag under hela året, säger Mikael.

Det är första gången på åtta år som Sverige tar hem titeln och det är det tredje VM-guldet för Karlskoga.

När medaljen är upphängd och pokalen placerad på hedersplats i hemmet blir det långdistansträning och åter många timmar på hojen inför ett av de stundande svenska mästerskapen. Men det blir inte fastlandet som gäller, han står över Novemberkåsan.

– Jag är inget stort fan av de typerna av marker, utan siktar på Gotland Grand National istället.

Hur är Gotland jämfört med Frankrike?

– Gotland är kallt, blåsigt och regnigt. Frankrike är gräsiga kullar och inte så stenigt, säger Mikael Persson.