I alla tider i historien har det funnits underhållare och deras uppgift har varit densamma: att roa, häckla och utmana.

– Men långt tillbaka i tiden runt 1500- och 1600-talet var det inte personer som hade särskilt hög status, säger Peter K Andersson, lektor på Örebro Universitet som just gett ut boken ”Komikerns historia”. Många blev narrar eller clowner för att de hade ett lyte eller var lite tröga. Då låg humor och komik väldigt nära mobbning.

Konstnärligt yrke

Det var inte förrän på 1900-talet som komikerna blev superstjärnor – och började kallas för komiker

– Det först då som det blir ett kall eller ett konstnärligt yrke som man söker sig till aktivt. Och då som de riktigt stora stjärnorna seglade upp.

Akademiskt eller bondkomik

Vad vi skrattar åt har också varierat även om det finns sådant som varit återkommande.

– Fysisk komik som att snubbla eller ramla har nästan alltid gått hem. Sen har det väl alltid funnits kiss-och bajshumor även om vi kanske rynkar lite på näsan åt det idag.

Var i landet man bor kan också spela roll för vilken roll komikern har.

– Runt storstäderna och universitetsstäderna är det ofta en mer akademisk och ”smart” humor som gäller. På landet har man i sin tur skrattat åt stadsborna. Där har bondkomiken haft en större roll.

Stängt på grund av pestutbrott

Själv är Peter K Andersson hemma i Lund under tiden Örebro Universitet har stängt för att förhindra Coronasmitta. Inget konstigt med det konstaterar han.

– Under Shakespeares tid hände det ofta att teatrarna fick stänga på grund av pestutbrott. Där var man van vid det. Samtidigt är det komikerna som hjälper oss att få en paus i allt elände. Det gäller såväl nu som då.