När SVT Nyheter Örebro träffade Maria förra våren gymtränade hon tre gånger i veckan. Den här kvällen i slutet av september är det istället vattengympa som gäller, arrangerad av bröstcancerföreningen Hilda.
– Vi kör mycket rörlighet för armar och axlar. Jag behöver det, jag är fortfarande väldigt stel i högerarmen efter att jag tog bort bröstet. Och så har vi ju så roligt, säger Maria.
Förra våren visade en ny studie att vården bör rekommendera träning under pågående cancerbehandling. Och just träningen har Maria fortsatt med, även om hon numera föredrar golfbanan.
– Jag spelar ofta efter jobbet. Där trivs jag bäst, där hittar jag det lugn jag behöver.
Från halvtid till heltid
Tiden har rusat, tycker hon. En höjdpunkt var rehabveckan förra julen, och umgänget med andra i samma situation. Då jobbade Maria halvtid. Nu arbetar hon heltid igen, på en ny tjänst som samordnare på Elektroskandia i Örebro.
– Jag jobbar och tränar, så mycket mer blir det inte. Och så umgås jag med barnen, som är vuxna men fortfarande bor hemma, säger Maria.
Under året som gått har hon varit på mammografi och tagit cytologprov. Hon har hela tiden känt sig väl omhändertagen, både på onkologen och på medicinkliniken.
En trygghet att undersöka sig
– Personalen är underbar. Visst är det jobbigt att vänta på resultaten av undersökningarna, samtidigt är de ju en trygghet eftersom man kan upptäcka saker i tid.
I det stora hela är livet bra, tycker Maria, även om hon i perioder känner sig lite låg.
– Jag tror att det beror mest på medicinen som ska förhindra återfall. Men så får det vara, jag måste ju äta den eftersom den hjälper till med att hålla mig frisk.
Hon funderar inte så ofta på sjukdomen, utan inriktar sig på att leva och göra lustfyllda saker.
– Jag skjuter inte upp grejer, och väljer bort relationer som tar energi istället för att ge.
Ska få nytt bröst
Nu väntar nästa stora steg i livet. Den 14 oktober ska Maria göra en efterlängtad bröstrekonstruktion.
– Jag har haft en lös silkonkudde som jag stoppat in i behån, och har en som man kan klistra fast också. Men förra sommaren, som var så himla varm, var det bara jobbigt.
Hon är förväntansfull och lite pirrig, både inför operationen och efteråt – när hon kommer att stå där framför en ny spegelbild.
– Det känns lite som att bli hel igen.