Det finns flera skäl till varför många väljer att lämna tillbaka sina gravrätter, och utvecklingen är tydlig.
– En tom kyrkogård är ju inte vad vi önskar, men vi kan inte stoppa den här utvecklingen, säger Sara Adolfsson, samordnare för hållbar kyrkogårds- och markförvaltning i Linköpings stift.
Högre säkerhetskrav
Hon berättar att ett skäl till varför många väljer att lämna tillbaka sina gravrätter är att säkerhetskraven blivit större efter olyckan i Västra Götaland för tio år sedan, då en flicka klämdes ihjäl under en gravsten som vält. Efter det måste alla gravstenar testas vart femte år. En del av dem måste säkras, en extrautgift som inte alla gravrättsinnehavare är villiga att betala.
– På vissa kyrkogårdar, där man börjat med gravsäkerhetsarbetet, har man märkt att uppemot 25 procent av gravrätterna har återlämnats.
Nytt förslag
Kyrkogårdarna sparar bara gravar som anses ha ett stort kulturvärde, de andra tas bort. Riksantikvarieämbetet oroar sig över utvecklingen och har därför kommit med ett förslag som innebär att det ska bli svårare att ta bort gamla gravar, att kyrkogårdsförvaltningarna ska tvingas söka tillstånd varje gång en grav ska tas bort.
I Åtvidaberg försvinner mellan 30 och 50 gravar varje år och bara hälften ersätts med nya. Andra gravformer, som till exempel minneslundar, har blivit populärare. Om fler återlämnade gravar ska bevaras så blir det fler gravar att sköta om, konstaterar Tobias Dahlberg som är kyrkogårdschef i Åtvidaberg.
– Någon måste ju betala, så krasst är det, och vi får inte använda begravningsavgiften på det sättet, säger han.