– Jag hade i praktiken aldrig tidigare pratat med en flykting förut, men nu i och med detta projekt så fick jag möjligheten att lära mig. För man måste prata med varandra om man ska lära sig vem det är som har kommit hit. Och hur ska de kunna få veta något om oss om de inte får prata med oss?

Förra året drog Henrik Teleman igång konstprojektet tillsammans med arabisktalande Zainab Witwit. Projektet gick ut på att åka runt till olika flyktingförläggningar i Sverige och intervjua samt ta del av flyktingarnas liv via deras mobiltelefonbilder. För bakom varje flykting finns ju även ett helt liv av erfarenheter och upplevelser. Ett år senare ställs bilderna ut, på åtta olika museer runtom i landet. Just nu visas den även på Arbetets museum i Norrköping.

– Vi har fokuserat på flyktingarnas liv innan de kom hit. Bra och dåliga dagar, bästa dagen i livet, flykten, men också mötet med Sverige. Nu har det ju kommit många flyktingar hit, och då tycker jag att det är vettigt att lära känna dem, säger Henrik Teleman.

I bilderna och berättelserna finns hela människan, menar han. Där finns längtan och alla drömmar, inte helt olika våra egna.

– Vi har väldigt många fina berättelser här, inte sällan med olyckliga slut. Det kommer att kännas i magen när man ser det, men vi har alla samma drömmar. Det här är inte en ”feelbad”-utställning, utan snarare hoppas jag på att folk ska känna att det är en ”feelgood”-utställning, avslutar Henrik Teleman.