Två tågolyckor med dödlig utgång på bara några dagar. För en lokförare är risken att köra på en människa påtaglig. Foto: TT/arkivbild

Facket: ”Alla känner nån som har kört på nån”

Uppdaterad
Publicerad

Det ställs höga krav på stresstålighet och mental styrka för att få jobba som lokförare. Risken att köra på någon, antingen i en olycka eller vid självmord, är en del av arbetet.

– Lokförare får ett bra stöd, men tyvärr glöms ombordpersonalen bort, säger Thomas Gorin Weijmer, ombudsman på Seko.

Två tågolyckor med dödlig utgång på bara några dagar. De tragiska olyckorna väcker frågor om hur det är att arbeta med en ständigt överhängande risk att köra på någon.

– Det är väldigt vanligt förekommande att lokförare kör på människor, inte nödvändigtvis vid obevakade övergångar utan också vid självmord. Min bild är att alla känner nån som har kört på nån, berättar Thomas Gorin Weijmer, ombudsman med inriktning på spårtrafik på fackförbundet Seko.

Olyckor på Tjust- och Stångådalsbanan

Tre av trettio

När Thomas Gorin Weijmer hade ett möte med omkring 30 förtroendevalda nyligen ställde han frågan hur många som hade kört på någon.

– Tre av 30 räckte upp handen. Så vanligt är det. Vi pratade om hur de gjorde för att kunna lägga det bakom sig. Det är ju en väldigt traumatisk upplevelse att köra ihjäl någon, det ligger alltid där och spökar.

Att det är så vanligt är också en orsak till de höga krav på stresstålighet och mental stabilitet som ställs för att få bli lokförare.

– Obevakade övergångar där man vet att det är problem, där måste man sätta in åtgärder, säger Thomas Gorin Weijmer, ombudsman på Seko. Foto: Seko

Kollegor hjälper varandra

Thomas Gorin Weijmer berättar att lokförarna ändå upplever att de får ett gott stöd. På alla bolag finns ett system för omhändertagande med kollegor som hjälper varandra. 

– Det handlar om att få hjälp på plats, att det kommer folk som tar hand om fordonet och som ser till att lokföraren kommer hem, men samtidigt inte lämnas ensam. Det finns även psykologstöd, säger Thomas Gorin Weijmer.

Han ser inga generella brister hos arbetsgivarna när det gäller stödet till lokförarna. Värre är det för personalen ombord, menar han. 

”Ombordpersonalen glöms bort”

– Det är en traumatisk upplevelse även för dem. De får ett väldigt högt stresspåslag och kanske dessutom måste se till att dämpa passagerares oro. Där vill vi att arbetsgivarna steppar upp och erbjuder ett bättre stöd. Ombordpersonalen glöms bort, säger han.

När det gäller obevakade övergångar, där risken för olyckor är påtaglig, ligger det utom fackets kontroll.

Kända övergångar måste åtgärdas

– Vi har kontakt med politiker, men problemet är att behovet är så stort och resurserna är ändliga. Det verkar inte gå att åtgärda alla obevakade övergångar. Vi förstår att det inte går att hägna in all järnväg i Sverige, det är helt enkelt för mycket. Men kända övergångar där man vet att det är problem, de måste åtgärdas.

Seko organiserar drygt 10 000 av branschens 15 000 medlemmar inom språtrafiken. Det är förutom lokförare även ombordpersonal, verkstadspersonal, servicepersonal och tjänstemän.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Olyckor på Tjust- och Stångådalsbanan

Mer i ämnet