Han är inte inblandad i utredningen kring explosionen i Linköping men kan utifrån bilderna ge sin analys.
– Vad man kan se på bilderna är att det har skett en explosion, den har varit utanför huset och den är relativt kraftig, säger han.
Vilken typ av sprängämnen kan det röra sig om?
– När det gäller sprängämnen finns det i dag i princip tre olika typer. Det ena är civilt sprängämne som man kan komma över relativt enkelt genom att stjäla eller köpa det, det finns militärt sprängämne som man kan stjäla men det är osannolikt för det är rent generellt svårt att få tag på. Det sista är att tillverka det själv, så kallade hemmagjorda sprängämnen.
Vilket är mest troligt?
– Man ska inte utesluta någonting, men det mest troliga är att det är civilt eller hemmagjort sprängämne.
Kan du jämföra storleken med någon tidigare händelse?
– Det är inte så vanligt att man får så här stora skador efter en laddning i Sverige. Det här är en av dem som gjort störst skada de senaste åren, det var en stor i Huddinge för över 20 år sedan.
– Men man ska definitivt inte dra slutsatsen att skadan är lika med stor laddning. Det beror på placeringen och geometrin. I det här fallet kompliceras arbetet lite av att geometrin på städer gör att man kan få en kanalisering av stötvågen genom gator, husväggar och andra objekt som gör att det kan vara svårt att bedöma storleken på bomben. Då tar man normalt modellering och datorprogram till hjälp.
Hur går arbetet annars till?
– Det som pågår är att man först försöker hitta platsen där bomben detonerat. Man tar prover och skickar till NFC för att veta vilket explosivt ämne det var. Efter det gör man en skiss över plats och skador och på vilka avstånd fönsterrutor har gått sönder. Fönsterrutor är egentligen en tryckgivare, vet man storlek och tjocklek kan man bedöma hur mycket tryckvåg som krävs för att ha sönder det och på så sätt veta avståndet. Då kan man räkna bakåt och bedöma laddningens storlek. När man har de parametrarna kan man mer exakt uttala sig om vad som hänt, säger Henric Östmark.