Om man ville köra den första Vätternrundan 1966 så fick man inte ha utanpåliggande växel. Växel som var inbyggd i navet gick bra, men många körde med helt oväxlade cyklar. En av dem var Hans Ström från Motala.
– Ja, det var kanske mer ett äventyr än det är idag. Det är så självklart idag att man åker runt Vättern på cykel, men 1966 var det inte självklart. I alla fall inte för mig, säger Hans Ström till SVT Nyheter Öst.
Körde vilse
Hans körde tillsammans med sin bror. Brodern hade en treväxlad med 26 tum stora hjul, medan Hans körde en oväxlad 28-tummare. Skillnaden i hjulstorlek gjorde att Hans inte hade några problem att hänga med brorsan.
Under loppet lyckades de åka vilse en gång. Någonstans mellan Hjo och Karlsborg skulle de ha svängt. Efter ett tag tyckte de att det var konstigt att det stod Skövde på vägskyltarna. Dessutom lyste solen från fel håll. Brödraparet vände och körde tillbaka till vägkorsningen och då stod minsann en flaggvakt där och visade rätt väg.
Egentligen skulle Hans ha kört årets Vätternrunda också, men eftersom han just nu tar sig fram på kryckor kommer det inte på fråga.
– Det är ju modernt att säga att det känns surt, och det gör det. Jag hade sett fram emot det här.
Fullt på några minuter
Hans var alltså anmäld till den 50:e upplagan av Vätterrundan liksom drygt 23.000 andra åkare. Hur många som faktiskt startar återstår naturligtvis att se. Anmälan till årets lopp stängde efter oerhört kort tid.
– Det var ett fåtal minuter och sedan var alla 23.000 platserna borta, säger Eva-Lena Frick, vd på Vätternrundan.
Att låta alla som vill köra, det går inte. Eftersom loppet till rätt stor del delar vägen med andra fordon så kräver säkerheten att det inte blir för många cyklister. Hela vägen mellan Motala och Huskvarna är i år ”bilgles” men det hjälper inte.
Svårigheter att bli större
Samtidigt som antalet deltagare är en säkerhetsfråga så betyder det också att det kan vara svårt att göra evenemanget större.
– Det är viktigt att vi levererar ett lopp av hög kvalité. Hur många vi kan erbjuda detta, och i vilka former, det är väldigt svårt att säga om man blickar 15-20 år in i framtiden, säger vd:n Eva-Lena Frick.
Åter till 1966 och den första Vätternrundan. Hösten efter loppet målade Hans Ström en tavla med två cyklister. De föreställde två cyklister och hette ”Blod, svett och tårar”. Tavlan har ibland hängt uppe i Hans lägenhet men också under lång tid stått i ett hörn i Hans ateljé.
– Jag har aldrig velat göra mig av med den. Man känner sig förknippad med den och med cykling och Vätternrundan. Minnesbilden finns där och lever lika stark idag, berättar han.
När Hans berättade för Eva-Lena Frick om tavlan tog det hela en ny vändning. På årets jubileumsaffisch återfinns Hans tolkning av att köra ett helt varv runt Vättern.