Elisabeth Weidel leder arbetet i den lilla lokalen. Ett 80-tal lådor med humlor står i ett mörkt rum med röda ljusrör:

– Det är ju jordhumlor som i vanliga fall växer upp i övergivna bon efter möss eller sorkar, men det röda ljuset uppfattar de inte.

I inslaget ovan kliver vi in i rummet med alla humlor. Elisabeth har blivit stucken så många gånger att hon tror att hon börjar bli immun:

– Jag sväller inte upp lika mycket längre, men humlorna sticker egentligen inte så ofta, det är mest när de blir klämda.

Första svenska hummelfabriken

Elisabeth var ursprungligen biodlare, men blev nyfiken på varför det inte odlades humlor i Sverige och drog igång ett projekt med hjälp av EU-pengar. I ett och ett halvt år har hon hållit på med hjälp av bland andra en norsk rådgivare:

– I Norge har man haft tre hummelproducenter, men där har man importförbud så där finns andra möjligheter. Svenska odlare köper sina humlor från ett par av de jätteanläggningar som finns i Centraleuropa.

Hon säger att processen är så komplicerad och kräver sådana volymer att ingen tidigare gjort en riktig satsning på att föda upp humlor i Sverige, men nu hoppas hon hitta de som vill satsa pengar på projektet så att hon kan dra igång svensk hummelodling i större skala.

Odlade humlor blev en succé

Den här dagen levererar Elisabeth sin allra första färdiga kartong med humlor. Den ska till Louise Vrethem, tomatodlare i Vreta Kloster. Louise berättar att man började med humlor på grönsaksodlingarna i början av 80-talet:

– Innan dess gick odlarna och handpollinerade, duttade på alla blommor, innan utehummlorna kom igång.

Hon säger att kartonghumlorna betydde mycket för att få bort bekämpningsmedel inom odlingarna, eftersom man inte kan bespruta humlorna och hon tror att det är bra om Sverige skaffar sig egen hummelodling:

– Det är ju bra att det blir närproducerat, det är ju väldigt sårbart om vi bara har ett par jättefabriker i Europa.