Under förra året tog miljöorganisationen hjälp av det svenska folket för att kartlägga igelkottens utbredning. Hela 17.800 rapporter kom in och dessa analyserades sedan vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Mildare klimat
Resultaten visar på att igelkotten har ökat i utbredning och fått starkare fästen kring många större städer. Enligt ArtDatabankens bedömning är igelkottsstammen nu så stort att den inte kan ses som nationellt hotad.
– Den har också ökat längs med norrlandskusten, vilket troligen hänger samman med det mildare klimatet. Slutsatsen är att igelkotten inte är en hotad art i nuläget men att det är viktigt att följa den i framtiden, säger Per Bengtson, projektledare Naturskyddsföreningen.
Minskar på Gotland
Det uppges fortfarande finnas frågetecken vad gäller hela populationens utveckling i landet. Det finns exempelvis indikationer som visar på att stammen minskar i Bohuslän och på Gotland, likaså i jordbrukslandskapet.
– Det här är det kanske mest spännande exemplet på medborgarforskning på många år. Tillsammans kan människor på kort tid göra en naturvårdsinsats som normalt tar en enskild forskare flera år, säger Per Bengtson.
Vaknar successivt
Det är vid den här tiden på året som igelkotten vaknar från sin vintersömn. Hittills har igelkottar siktats i bland annat Norrköping, Strängnäs och Nykvarn.
Här kan du rapportera in observationer av igelkott.
Igelkott
Igelkott, en art i familjen igelkottdjur. Den blir 20-30 cm lång och har en 1,5-4 cm lång svans. Ryggen är täckt av 2-3 cm långa, gråbrunspräckliga taggar, medan undersidan och större delen av huvudet har vanliga hår. Taggarna, som är ombildade hår, används vid försvar mot predatorer, då djuret rullar ihop sig till ett klot.
Arten finns i Sverige norrut till södra Norrland, längs kusten till Norrbotten, vidare i hela västra Europa samt i Finland och västra Ryska federationen. Den föredrar i Sverige kulturbygd med parker och trädgårdar, men finns även i skogsmark och öppna marker. Den är nattaktiv och livnär sig av insekter, daggmaskar, sniglar och små ryggradsdjur (kan även döda och äta huggorm) samt en del frukt och svamp. Honan föder en kull på oftast fyra till sex ungar under sommaren.
Under hösten bygger igelkotten ett bo av löv, gräs och kvistar, oftast under en buske, men ibland under eller i uthus; i boet ligger den i dvala under vintern. Dödligheten är stor under vintern, och troligen dör fler igelkottar under övervintringen än genom trafik, predatorer och sjukdomar under sommaren.
Källa: Nationalencyklopedin