Efter att ha blivit utsatt för fyra inbrott på hälften så många år, utan att få någon hjälp av polisen, fick Pelle Filipsson nog. I ett öppet brev på sin Facebook uppmärksammade han problematiken han och kulturcentret Hallarna i Norrköping upplevt vid brottsanmälningar, något som tidningen Folkbladet var först med att berätta om.
– Man känner sig uppgiven, det är inte första gången som det händer, säger Pelle Filipsson och syftar på det faktum att polisen valt att inte följa upp deras anmälningar, säger Pelle Filipsson till SVT Nyhter Öst.
Säkra DNA-spår
Det var när personalen hos polisen frågade Pelle Filipsson då han ringde för att anmäla det fjärde inbrottet, om han själv säkrat några DNA-spår från platsen som han beslutade sig för att skriva något. I brevet, som du hittar längre ned på denna sida, redovisar han för själva händelsen och ställer flera frågor till polisen utifrån de slutsatser han kommit fram till.
Texten har en humoristisk ton, men Pelle Filipsson menar att det ligger mer allvar bakom orden än vad det verkar.
– Det känns meningslöst, ärendet läggs ner innan man ens lämnat polishuset, dessutom är det tveksamt att behöva speja på folk och säkra bevis, den kompetensen har ju inte vi.
”Känner vanmakt”
Vid ett tillfälle hittade de som arbetar på företaget en registreringsskylt som de antog lämnats kvar efter ett av inbrotten. Inte heller det fick polisen att undersöka brottsplatsen.
– Man känner vanmakt, säger Pelle.
Vill inte skapa oro
Till Folkbladet är Pelle noggrann med att påpeka att han inte vill skapa någon oro gällande centrumet.
– Det får inte blir så att man tittar snett på varandra eller tror att man inte kommer att få ha sina saker ifred, jag vill att alla ska känna att det här är en trevlig, trygg offentlig miljö– och det skulle vara lättare om polisen gjorde sitt jobb, säger Pelle till Folkbladet.
Brevet i sin helhet
Hej Polisen
Vi anmälde ett inbrott på jobbet förra veckan. Ni kom inte för att undersöka saken – vilket vi vant oss vid efter fjärde brottet på två år utan visit från er. Innan vi reparerade dörren ringde jag och dubbelkollade, så vi inte förstörde bevismaterial. Telefonisten hos ert callcenter undrade om jag säkrat några spår, dna eller liknande. Eftersom jag inte är polis eller kriminaltekniker så kunde jag tyvärr inte svara jakande på detta. När hon upplyste om att det inte var någon idé för er att komma till brottsplatsen, så tog jag beskedet på allvar. Myndighetstjänstemän vet ju vad som gäller.
Så jag har nu ordnat ett brottsplatsundersökningskit. Det är övervakningskameror, fingeravtryckspulver, topsningsutrustning m.m. Så nu kan jag bistå i polisiära uppgifter, vilket jag tidigare inbillat mig var otillåtet.
Jag har bara några frågor:
– Likt Räddningstjänstens brandutbildningar, har ni antagligen kurser i brottsplatsundersökningar för allmänheten. Men jag hittar inget på er hemsida om saken. Var finns info om kurserna?
– Risken är förstås att det blir Kalle Blomkvist-nivå på arbetet. Rekommenderar ni någon kompletterande utrustning för insamlandet av spår?
– Vem vänder jag mig till för att bli införd i ert lönesystem?
– Vem hos er utfärdar intyg om skatteavdrag för arbetsutrustning?
– Vilken adress ska jag använda till tekniker på Forensiskt centrum?
– Hur blir jag garanterad att mina bevis handläggs? När jag överlämnade en tappad registreringsskylt från bil efter skadegörelse här, lades ändå fallet ned omedelbart trots tydligt bevis. Det vore ju synd om det fastnar någonstans, när investeringen nu är gjord.
Vänliga hälsningar till mina nya kollegor!