I en artikel i tidskriften Forest Ecology and Management konstaterar de att hyggen som var ängsmark på 1870-talet är dubbelt så artrika som hyggen som var barrskog vid denna tidpunkt.

? Resultaten kan användas för att införa en ny typ av naturvårdshänsyn i skogsbruket, där man tar hänsyn till markanvändningshistoriken vid föryngringen på hyggen, säger universitetslektor Karl-Olof Bergman, en av forskarna bakom studien.

Arealen ogödslad ängs- och betesmark i Sverige har minskat kraftigt och därmed har också en rad av dess invånare minskat, t ex växter, fjärilar, humlor och solitärbin. I Sveriges skogsbygder har en stor del av dessa marker övergått till artfattiga barrskogar.

I studien vid Linköpings universitet har Karl-Olof Bergman, Mattias Ibbe, Per Milberg och Albert Tunér undersökt om markanvändningen för 130 år sedan har inflytande på fjärilsfaunan på hyggen efter en full omloppstid av barrskog. Totalt studerades 24 hyggen, 12 som var äng på 1870-talet och 12 som var skog.

Skillnaderna var överraskande tydliga. Hyggen med ängsbakgrund innehöll dubbelt så många arter och 2,5 gånger så många individer som hyggen med skogsbakgrund.

En rad dagfjärilar som normalt är specialiserade på ängs- och betesmarker hade snabbt koloniserat dessa hyggen. Dit hörde t ex ängspärlemorfjäril och den rödlistade bredbrämade bastardsvärmaren.

Det finns alltså värdefull biologisk mångfald på vissa typer av hyggen och forskarna rekommenderar att den lättillgängliga Häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet används för att kunna ta vara på dessa värden vid avverkning.

? Denna typ av naturvårdshänsyn innebär ett komplement till att lämna död ved och orörda värdefulla biotoper. Den skulle innebära att mindre partier som är värdefulla för fjärilsarter, och andra organismer, på ett hygge skulle kunna lämnas för fri utveckling eller föryngras med lövträd istället för barr, säger Karl-Olof Bergman.