Att vara dirigent är ofta ett ensamt arbete. Dyra repetitionstider med orkester gör, att mycket av arbetet får göras på kammaren i ensamhet, med musiken i partituret och nånstans inne i huvudet.

Marie Rosenmir växte upp i Linköping, sjöng i kyrkokör vid åtta års ålder, blev rekordung kantor när hon var femton, men det var också ensamheten som fick henne att lämna orgelläktaren.

Marie Rosenmir utbildade sig till operasångerska men störst publik fick hon förra året i ett mellanaktsnummer vid den svenska melodifestivalen.

Med tiden lyssnade hon alltmera på orkestermusik och blev mer och mer lockad av att bli dirigent. Efter fyra års studier var hon redo för pulten.

Bara en tiondel av Sveriges dirigenter är kvinnor, men någon könsdiskriminering handlar det inte om enligt Marie Rosenmir, snarare är det så, att svenska dirigenter har svårt att hävda sig både på den svenska och internationella arbetsmarknaden, som till stor del styrs av engelska agenter, som sällan prioriterar svenskar.

Marie Rosenmir bor mitt i Stockholm. På en ö. Hon hävdar kvinnliga dirigenters rätt i ett nybildat nätverk. Kvinnor måste hjälpa och inte stjälpa varandra. Det gäller också i musiken.