Det ligger i utkanten av Kisa. Några hundra meter ifrån perrongen som varje dag tar kisaborna till Kalmar eller Linköping med Stångådalsbanans tåg. Med sina tinnar och torn fastnar blicken på det lilla lokstallet omedelbart.

– Det är roligt, jätteroligt. Vi har ju väntat på det här länge och det är jättekul att det äntligen blivit av säger Magnus Svensson ordförande för föreningen Stångådalsbanans Vänner som äger lokstallet sedan 2005.

Från böjan användes lokstallet som reparationsverkstad och övernattningshall för olika järnvägsfordon, men mellan 1980 och 2005 stod det tomt. Huset började då förfalla och föreningen fick möjlighet att ta över byggnaden.

Lokstallet var då i akut behov av renoveringen då fönster slagits sönder, och väggar och tak börjat ramlat in.

Föreningen samlade ihop pengar och lyckades renovera huset och kunde dessutom återställa det i orginalskick med dess karakteristiska torn.

– Det är ju ett minnesmärke, dels över den tid som varit när Kisa var ett stort stationssamhälle. En bild för den industri som fanns här och som fortfarande finns kvar. Sen ligger det ju som ett litet smycke, nästan som en liten borg, ett slott, vackert med tinnar och krenelering på toppen, säger Magnus Svensson om sitt lokstall.

O visst har han rätt. Det är nått speciellt med den lilla tegelröda byggnaden. Jag tar mig upp i tornet. Upp för en av dom brantaste trappor jag någonsin gått i. Mer som en stege. Där uppe finns den vattencistern som användes förr i tiden av ångloken som behövde fylla på vatten när de passerade. Väl uppe slås jag av att det känns som om tiden stått stilla här ett tag.

Visserligen har någon lyckats klottra på cisternen vid något tillfälle men annars kan man lätt i tanken komma tillbaka i tiden och se och höra bilderna framför sig av ett ånglok i annalkande.

Precis då, när jag står där i tankarna möts nutid och dåtid mitt framför mig. Nedanför tornet passerar tåget från Linköping till Kalmar sakta förbi. 

Jag tänker att med föreningens intresse för lokstallet och Länsstyrelsens utnämning till byggnadsminne så finns nog chansen att många mer än jag kommer få chansen att uppleva eller åtminstonde få en liten glimt av det lilla lokstalleti framtiden. Dessutom vill föreningen mer med sitt lokstall.

– Vi har mer att göra, vi försöker få in andra föreningar, och få andra verksamheter i stallet. Dessutom vill vi få fler människor att intressera sig för lokstallet för att på så sätt säkra föreningen och lokstallet i framtiden säger Magnus Svensson.