I dagsläget söker kvinnojourerna runt om i landet bidrag från staten och kommunerna för korta perioder i taget. Hur långt det är mellan varje bidrag varierar, men det kan ligga på mellan ett och två år. Något som kritiseras av både kvinnojourer och politiker.

Systemet, menar vissa kvinnojourer, gör det svårt att driva verksamheten.

– Det blir väldigt osäkert för våra anställda och de kvinnor vi möter, säger Josephine Diffner, ordförande för Motala Kvinnojour.

Flera vill därför se en mer långsiktig plan för finansieringen av jourerna.

Samarbeten

Kvinnojourerna kan även skriva mer långsiktiga avtal med kommuner, något som kvinnojourerna i både Linköping och Motala har gjort. Dock menar Katarina Strömfelt, verksamhetschef för Linköpings kvinnojour Ellinor, att alla kvinnojourer inte har en god kommunikation med kommunerna.

– Kvinnojourernas kunskap i hela landet måste värderas högre och synas, säger Katarina Strömfelt.

Påverkas inte av finansieringen

En kvinnojour som inte påverkas av en kortsiktig finansiering är Kvinnohuset i Norrköping. Birgitta Widén, ordförande för kvinnojouren, förklarar att det är kommunen som driver de skyddade boendena, vilket innebär att kvinnojouren i sig inte står för kostnader som personal och lokaler. Därför har de inte ett stort behov av långsiktig finansiering.

– Jag kan tycka att det är ganska bra. Här kan vi vara en ideell organisation och volontärarbeta, säger Birgitta Widén.

Hör vad kvinnojourerna i Motala och Linköping tycker om finansieringen i videon ovan.