1964 togs det första spadtaget för djurparken och det var ett omdiskuterat ämne. Redan innan spaden sattes i marken höjdes kritiska röster om naturen skulle fördärvas.

Silvy Bohlin har i stort sett varit med redan från starten, efter 50 år i djurparken har hon nyligen pensionerat sig. Vi träffar henne på den gamla arbetsplatsen en småkylig dag i oktober.

Hästar var ett av de första djuren till parken

Det märks att hennes avtryck på arbetsplatsen är stort. Vart vi går kommer kollegor fram och hejar och kramar om Silvy Bohlin, som hemtamt visar oss runt samtidigt som hon berättar om historien bakom Kolmårdens djurpark.

– Ett av de första djuren som kom var hästar. Jag var 15 år, så det var ganska naturligt för mig att prya på våren -67, med hästar, säger Silvy Bohlin samtidigt som hon ler och tillägger att det var en rolig tid.

Hon blev sedan tillfrågad om att börja arbeta med aporna på hösten – 67.

Se klipp från SVT- programmet ”Halvsju” när Silvy Bohlin visar schimpanserna

”Det var kört, jag var fast”

– Sen var det kört, jag vart kvar, säger Silvy Bohlin.

15 år gammal började hon arbeta på djurparken och reaktionerna hemifrån lät sig inte vänta.

– Mamma blev förtvivlad för jag slutade skolan och inte fortsatte att läsa. Men efter ett par år på 70-talet sökte jag till Enskedegård gymnasium, som hade en djurvårdarutbildning som jag gick i två år. Sedan åkte jag hem emellan och jobbade, säger Silvy Bohlin.

Expanderade i rekordfart

Parken expanderade i rekordfart, 1967 byggdes gondolbanan och 1969 invigdes Kolmårdens delfinarium, som skapade massiva protester. Från 1972 var det möjligt att köra genom parken med egen bil, för att nämna några exempel.

Många djur har genom åren också fötts på parken och blivit virala succer. Däribland noshörningen Nelson, den första noshörning som föddes i Sverige. Men en födsel har satt ett extra avtryck hos Silvy.

”Då grät jag”

– Det som absolut ligger i en klass för sig, eftersom jag varit apskötare tidigare var att få jobba under tiden det kom en gorillaunge.

Hon syftar på gorillaungen Enzo som föddes 2006.

– Då grät jag. Jag trodde inte att det var sant, när de ringde från aphuset på morgonen och sa att han var ute, säger Silvy Bohlin.

Hur har det varit att lämna den här arbetsplatsen?

– Det känns lite konstigt att inte gå till jobbet, men samtidigt tycker jag nog att 50 år räcker, säger Silvy Bohlin avslutningsvis.

Se hela inslaget här i SVT PLAY