Carl Larsson, född 28 maj 1853, död 22 januari 1919.
Han var åren 1866–76 elev vid Konstakademien, därefter verksam i Frankrike 1877–78 och 1880–85 samt lärare vid Valands konstskola i Göteborg 1886–88 och 1891–93.
Han uppmärksammades tidigt för sina illustrationer till nordisk litteratur alltifrån H.C. Andersens ”Sagor och berättelser” (1877) till Topelius ”Fältskärns berättelser” (1883–84) och Rydbergs ”Singoalla” (1894). Hans eleganta och dekorativa men samtidigt kraftfulla linjeföring gör honom till en av Nordens främsta illustratörer under 1800-talets senare skede.
Inom måleriet inriktade sig Carl Larsson först på akademiska historiemålningar och symboliska motiv, men verklig framgång nådde han först genom sitt friluftsmåleri. År 1883 gifte sig Larsson med konstnären Karin Bergöö och den växande familjen kom att bli hans dominerande motivkrets.
Det största offentliga uppdraget var freskerna för Nationalmusei trapphall där Larsson i sex väggfält skildrat konstens utveckling i Sverige från Ehrenstrahl till Sergel (utförda 1896). Hans oljemålning Gustav Vasas intåg i Stockholm placerades 1908 i övre trapphallen, medan hans färgrika forntidsscen Midvinterblot refuserades av museet. Efter flera uppmärksammade turer på den internationella konstmarknaden på 1980-talet ställdes verket 1992 ut på Nationalmuseum, som 1997 slutligen köpte in det.
Hans postumt utgivna självbiografi, Jag (1931), ger bilden av en sammansatt personlighet, präglad av en svår barndom och av allvarligare spänningar än vad måleriets soliga yta lät ana.
Källa: Nationalencyklopedin
