– Det har ju blivit väldigt populärt bland svenskar att söka sin historia genom släktforskning och det öppnar ju upp möjligheten för oss på ett helt annat sätt när hundratusentals människor skickat in sin DNA-profil. Varje människa leder ju till en släkt, säger Jan Staaf, chef för utredningsenheten Polisregion Öst.
Ingår i ett pilotprojekt
Dubbelmordet utgör ett av flera fall som Nationellt forensiskt center (NFC) hanterar som pilotprojekt efter den lagändring som trädde i kraft vid nyår. Lagändringen innebär att polisen nu både får söka på gärningsmannens exakta DNA-profil och dennes släktingar.
”Vi måste prata med alla”
Nu har man en lista på cirka 30 DNA-profiler från NFC:s register som är snarlik den man säkrat från gärningsmannen i Linköpingsfallet.
– Utredarna går igenom listan just nu. Det behöver inte vara en släkting vi fått träff på, men vi måste prata med alla, säger Jan Staaf.
Om det inte skulle hitta rätt person där har utredarna i dubbemordsfallet fått möjlighet att utöka sökningen till kommersiella register. Metoden har gett resultat i USA där man fick upp spåret efter en misstänkt seriemördare. Det fallet var också det som inspirerade i Linköping.
– Vi vände oss till NFC som pratade med rättsmedicinalverket och de kom gemensamt fram till att det fanns en möjlighet att nyttja det här verktyget även för svensk polis när det gäller de absolut grövsta brotten, säger Jan Staaf.
Hur går det till?
– Vi skickar in vår DNA-profil till en stor dataserver som heter GEDmatch och det är samma server som användes i fallet i USA.
Ska man som släktforskare vara beredd på att kunna bli sökbar för polisen?
– Det etiska och moraliska aspekterna är något vi funderar mycket över och det kommer diskuteras ännu mer när den här piloten är över. Att vi använder den just den här servern är för att det i användarvillkoren står att uppgifterna kan komma att användas för brottsbekämpande ändamål, säger Jan Staaf.