– Hobbysökandet är ibland en täckmantel för plundring till en svart marknad, säger Majvor Östergren på Gotland.
Alla som vill söka efter borttappade mynt och smycken på stranden måste vända sig till länsstyrelsen. På många håll i landet har ansökningarna om tillstånd för metallsökare skjutit i höjden de senaste åren. Så länge folk tydligt dokumenterar var metallsökaren ska användas är det ofta fritt fram.
Men det är annat ljud i skällan på Gotland. Där råder totalstopp på grund av den fornminnestäta marken. Fler länsstyrelser borde vara lika restriktiva, anser Majvor Östergren, som tidigare drivit frågan om metallsökare vid länsstyrelsen på Gotland.
– Om länsstyrelserna inte är aktiva och gör besiktningar så upptäcks inte fornlämningar eller pågående plundring, säger hon.
På nätauktioner
Fornfynd som hittas i såväl Sverige som utlandet brukar sedan kunna skådas på auktionssajter på nätet. Men de verkliga dyrgriparna sparas vanligtvis till illegal handel utanför cyberrymden.
– Via nätbutiker får försäljare kontakt med folk som de sedan erbjuder mer värdefulla föremål. Annars riskerar de att få ögonen på sig, säger professor Kenneth Jonsson vid Stockholms universitet.
I landets lokaltidningar berättar många om tjusningen med att söka samtida mynt som ramlat ur fickor på badgäster. Med länsstyrelsens tillstånd gör de inget olagligt. Men Jonsson är övertygad om att många är ute efter värdefulla skatter och mynt. Att folk lär sig tekniken på badstränder för att sedan utnyttja systemet vid skattgömmor.
– Det intressanta är ju inte att hitta en enkrona från 1875 utan ett mynt från exempelvis 1500-talet. Om man hittar ett sådant ska fyndet anmälas så att det kan göras en arkeologisk undersökning. Men så fungerar det sällan i praktiken. Folk fortsätter att leta och plocka hem skatter, säger han.
Gräddfil för amatörer
Plundringen av fornlämningar i Sverige riskerar att bli mycket större, enligt Kenneth Jonsson. Han tror att länsstyrelsernas frikostighet med tillstånd för metallsökare skapar en gräddfil för amatörarkeologer.
– Innan ett museum kan göra en arkeologisk undersökning krävs tillstånd och finansiering. Det tar tid, säger han.
Under tiden skyndar amatörer ut för att länsa Sverige på forntida skatter.
– Vissa påstår att det bara plundras på Gotland. Men vid undersökningar på andra platser brukar lokalbefolkningen berätta om folk som gått runt med metallsökare i decennier, säger han.
Att fälla plundrarna är svårt. Men på Gotland dömdes tre för grovt fornminnesbrott 2011. Ett trasigt krucifix blev plundrarnas fall – ena delen lades ut till försäljning, men den andra delen hittades när brottsplatsen undersöktes.
– Att ta någon på bar gärning är nästan omöjligt, säger Jonsson.