Nästan 60 procent av alla kommuner och stadsdelar som har svarat på Socialstyrelsens enkät har minst en fältverksamhet. I de stora kommunerna är andelen 90 procent.
– Många av de kommuner som tagit del av statsbidraget till barn och unga i utsatta områden har valt att satsa på fältassistenter och fältverksamhet, säger Therese Olmsäter på Socialstyrelsen.
Missnöje med uppdraget
I kartläggningen ingår också en enkät med fältarbetare och fältsekreterare som visar att det finns ett missnöje med uppdraget.
– Ett av de behov vi har identifierat i utredningen är att man på lokal nivå tydligt behöver definiera fältarbetets syfte och uppdrag.
Ofta startar kommunerna upp fältverksamhet mot bakgrund av att det förekommit social oro och kriminalitet och man ser fältarbetet som ett sätt att jobba med problematiken.
”Vikten av att jobba förebyggande”
– Det finns andra yrkesgrupper som är bättre på att jobba med de mer akutstyrda insatserna. Fältarbetarna poängterar viktigen av att kunna jobba långsiktigt och förebyggande över tid.
I videon berättar utredaren om konflikten som många fältarbetare upplever.
Socialstyrelsens definition på fältverksamhet i den här kartläggningen är: ”Kommunalt anställda fältarbetare som bedriver socialt fältarbete som sin uttalade och huvudsakliga arbetsuppgift och där barn och unga utgör målgruppen.”