”Cranium av ogifta Lappqvinnan Maria Grann, född i Lycksele Lappmark 1836, död å Lunds Lazarett 1864”

Så står det att läsa om ett av de samiska kranier som finns magasinerade i Lund. Totalt finns sex kranier och ett helt skelett från i Lunds universitets samling. Samtliga är insamlade på 1800-talet.

Använts i medicinsk forskning

Alla mänskliga kvarlevor som ligger nerpackade i kartonger, har tillhört anatomiska institutitionen. När den lades ner 1995, fick Historiska museet i ansvar att förvalta samlingarna.

– De har använts framförallt i medicinsk forskning när studenter lärde sig om kroppens anatomi. Sen har man också använt dem inom rasforskning, berättar Jenny Bergman, antikvarie på Historiska museet vid Lunds universitet och ansvarig för den anatomiska samlingen.

Hon har själv stor förståelse för samernas önskan att få tillbaka och återbegrava sina släktingar, även om hon också tycker att samlingen har ett värde.

– Samlingen är viktig för att den är ett bevis på vetenskapens mörka historia och det är något vi måste ta itu med, säger Jenny Bergman.

”Kolonial historia”

Sedan flera år pågår diskussioner om att återföra kvarlevor från människor från olika urbefolkningar som har samlats på museer och institutioner i landet. Amnesty Sapmi, som är en ideell grupp inom Amnesty, kräver nu att samtliga samiska kvarlevor återbördas till sapmi.

– Samlingarna är resultatet av vår koloniala historia och de har inte hamnat där av fri vilja. Återbördandet handlar om rätten till sin historia och ett värdigt avslut, säger Erik Törnlund på Amnesty Sapmi.

För Lunds universitet är frågan inte ny. Sedan tidigare har anatomiska kvarlevor från Australien och Nya Zeeland lämnats tillbaka. Men när det gäller den samiska samlingen, finns ännu inga beslut.

– Sametinget måste lämna in en formell begäran och sedan är det regeringen som avgör frågan om återlämnade, säger Jenny Bergman.

Omfattande byråkrati

Den formella begäran har dock ännu inte kommit in.

– Det är idag betungande att genomföra krav på återbördande av samiska mänskliga kvarlevor och kulturarv på grund av den genomgående bristen på resurser och lagstiftning som inte är kompatibel, skriver Tanja Sevä på Sametinget i ett mejl.

Sametinget har tillsammans med Svenska kyrkan vänt sig till Kulturdepartementet för att få hjälp med frågan.

– Att stödja och underlätta samiska repatrieringar är en möjlighet nationellt att ställa saker tillrätta och det är en väldigt viktig fråga ur etiskt perspektiv, skriver Tanja Sevä.