Det var i förra veckan som ett vitrosa pulver upptäcktes av arbetarna på ett rivningsarbete vid Gyllins trädgård i Toftanäs i Malmö.
Analyserna visade att det innehöll bekämpningsmedlet DDT, ett giftigt ämne som förbjöds i Sverige redan i början av 1970-talet.
Oro bland grannarna
Sydnytt talade med en av de boende vid trädgården. Han är chockad över händelsen:
– Alla står handfallna. Detta sker inte. Det här giftet skulle vara borta på 70-talet, säger Pontus Jönsson, granne med Gyllins trädgård.
Pontus och hans familj upptäckte att poolen och hela tomten plötsligt färgades rosa. Medan de väntade på analysen av medlet skulle bli klar, bodde de kvar i sitt hus i en hel vecka. Ingen rekommenderade de att flytta i väntan på provsvaren.
Tillfälligt boende
– Vi mår psykiskt jättedåligt, har lite huvudvärk och småklåda. Vi har varit i kontakt med läkare i Lund och fått rekommendation att hålla oss borta från området, säger Pontus Jönsson.
Nu bor han och familjen tillfälligt på hans föräldrars båt.
”Väldigt förvånad”
Markens ägare Knut Gyllin stämmer in i påståendet att giftet borde varit borta redan på 70-talet. Då gjordes en inventering av marken, och gifter forslades bort.
– Varför det här hittades först nu är mycket märkligt. Jag är lika förundrad som alla andra. Det är förfärligt att arbetarna har drabbats som de gjort, säger Knut Gyllin.
”Inga idiotmängder”
När giftet hittades förra veckan stoppades omedelbart bygget, och platsen spärrades av. Fler analyser ska nu göras, och sedan väntar sanering av området. Men Knut Gyllin hoppas att planerna för marken, anläggning av villatomter, därefter ska kunna återupptas.
– Det är ju trots allt inga idiotmängder det handlar om. Som jag förstått det motsvarar mängden vad som ryms i två boxar vin, säger Knut Gyllin.
Hur giftet överhvudtaget hamnat på marken är okänt.
– Jag har mina teorier, men dem behåller jag i mitt eget huvud, säger Knut Gyllin.
Fakta om DDT
DDT, 1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl) etan, vitt, kristallint ämne, som är praktiskt taget olösligt i vatten men lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedel.
DDT utvecklades av den schweiziske kemisten Paul Müller och lanserades 1942 som ett verksamt och för människor tämligen riskfritt insektsbekämpningsmedel. Det fick omfattande användning fram till mitten av 1960-talet, vilket bland annat medförde att malaria nästan kunde utrotas i tropikerna.
På grund av sin fettlöslighet och höga stabilitet kvarstår emellertid DDT eller dess närstående nedbrytningsprodukter (främst DDE) under lång tid i naturen och hinner därigenom anrikas i näringskedjorna, varvid de vållar skador hos fåglar och däggdjur.
Besprutning med DDT förbjöds i Sverige och många andra länder i början av 1970-talet.
DDT anses påverka jonflödet och därmed impulshastigheten i nervtrådar samt frisättning av signalsubstans i centrala nervsystemet och vid nervändplattor i muskulatur. Hos insekter ger detta upphov till rubbad koordination av rörelser och slutligen förlamning. Hos varmblodiga djur och hos människor karakteriseras förgiftningsbilden av överretbarhet, darrningar och kramper, vilka vid långvarig exponering kan bli obotliga störningar.
De allvarligaste problemen med DDT orsakas av den långvariga upplagringen i kroppens fettdepåer med kronisk påverkan på organismen som följd. Tillika sker en komplicerad bioaktivering, det vill säga en omvandling i organismen till mera giftiga nedbrytningsprodukter, exempelvis DDE.
DDT utövar effekter liknande det kvinnliga könshormonet östrogen och kan öka nedbrytningen och utsöndringen av ett flertal andra hormoner. Dessa effekter anses vara orsaken till fertilitetsnedsättning hos djur och den äggskalsförtunning som konstaterats hos fåglar.
Högsta halten av DDT och dess nedbrytningsprodukter i närmiljön finns i fisk och fiskätande fåglar samt i säl från östersjöområdet.
(Ur: Nationalencyklopedin)