Lars Andersson från Glimåkra plockar fram sekatör, kniv och sandpapper. Av medicinburkar, gamla flingpaket och ett och annat köksredskap som kavlar och bakmått bygger han små, små världar.
Lars är sjukpensionär och på vintern är det här hans stora hobby.
-Den här fiskboden här, vad är fiskarna gjorda av? undrar Sydnytts reporter.
-Det är vanligt matris. Uncle Ben's tror jag svarar Lars Andersson och skrattar.
Miniatyrvärldar är inget nytt för Lars, han har hållit på med modellbygge så länge han kan minnas. Och just Asterixs och Obelixs hemby har legat i bakhuvudet ungefär lika länge.
-Det är en barndomsdröm från början, säger Lars. Jag har alltid velat bygga upp byn för den ser så trevlig och mysig ut i böckerna.
Några figurer på Tradera och ett knippe blompinnar blev startskottet och en månad senare var byn färdig.
-Helst vill jag inte köpa grejor, det är inte kul, det är ingen sport. Det ska vara gamla kartonger och sopor, det är lite återvinningstänkande.
-Jag är envis, förklarar Lars. Jag är väldigt envis. Jag har sagt att ordet omöjligt finns inte, det tar bara en halvtimme längre. Allting går att tillverka om man bara vill.
Två dagar tar det för Lars Andersson att bygga ett hus. Eller snarare två nätter. Det är då, när alla sover, som han kan sitta i lugn och ro i köket och bygga.
-Köksbordet får ta en del stryk, säger Lars. Men det gör inget, det är ett gammalt bord som ska bytas ut så småningom.
Nu är Asterixtiden förbi. Andra hus har kommit in i Lars liv. Just nu är det Jan Lööfs böcker som får vara förlagor.
-Det är väldigt intressanta hus, sneda och vinga.
Får Lars Andersson själv bestämma kommer han att fortsätta bygga resten av livet. Det här är inget han tröttnar på i första taget.
-Så länge min fingrar fungerar så kommer jag hålla på med det här, säger Glimåkras meste modellbyggare.