Mehmet Bozboga kom till Danmark från Turkiet för 20 år sedan. Han har fem barn och en dag gick det upp för honom att han inte var den pappa han ville vara.

– Vi tittade i ett fotoalbum och min äldsta frågade ”hur var det när jag var liten” och jag kunde inte komma på något. Det är inte ok, en sådan pappa vill jag inte vara, säger han.

Fanns ett behov

Asim Latif som leder föreningen Baba, berättar att det fanns en efterfrågan hos danska myndigheter efter pappor, framför allt med minoritetsbakgrund, i till exempel skolsamarbeten och barnuppfostran. Bland papporna fanns en känsla av att systemet inte respekterade deras sätt att vara pappor på.

Med det som utgångspunkt startade Asim Latif föreningen Baba under Fonden för Socialt ansvar, som har ett program för pappor som vill jobba med sin roll, både till sina barn och till samhället.

– Det finns ett behov bland pappor generellt, oavsett samhällsklass och etnicitet att prata om hur vi kan vara pappor på våra villkor.

Under Babas program ges papporna möjlighet att reflektera över sitt faderskap. Samtidigt arrangeras möten med allt från mödravården till skolan och polisen i lokalområdet, med målet att bygga upp ett förtroende som Baba upplever saknas från båda sidor.

– Idag har vi 90 aktiva pappor i Baba som håller föredrag och arbetar med papparollen i sina lokala nätverk, säger Asim Latif.

”Vad har hänt med pappa?”

Mehmet Bozboga berättar det kan vara svårt att inleda ett samtal om papparollen med andra pappor som han möter. Men när han själv börjar dela med sig av sina erfarenheter, brukar det gå lättare. Och i hans sons ögon har arbetet med föreningen Baba skapat en stor förändring:

– Min son har frågat sin mamma; ”vad har hänt med pappa, han pratar istället för att gapa och skrika?” Så det känns härligt.