Alla på Stapelbäddsparken i Malmö tittar lite extra när Oskar ”Oski” Rozenberg åker skateboard. Han har länge tillhört de bästa i stan men nu när han är nybliven världsmästare är blickarna och jublen ännu fler när han sätter sina trick på sin favoritpark. Samtidigt som Stapelbäddsparken stod klar 2006, började han skejta som nioåring.
– När jag började så var de en kille som hette Love, från Malmö, som var bäst. Han var min första favoritskejtare. Första gången jag såg honom åka tänkte jag: Hur kunde han vara så bra? Hur blev han så bra? Han måste haft en coach. Men sen fattade jag att skejtare lär sig av varandra och att man lär sig av att bara göra det. Du slår dig hela tiden och det kräver mycket mod. När jag började var det 6-7 dagar i veckan, minst fem timmar om dagen, i flera år.
Unik gemenskap inom skateboard
Nu är det Oskar som är de yngsta åkarnas ”Love” och när denna globetrotter i skateboard är hemma i Malmö så försöker han dela med sig så mycket som möjligt. Oskar har många råd men de två första är: Det måste vara kul och det måste göra ont att bli en bra skejtare.
– Jag visar smågrabbarna och tjejerna hur de ska göra. Det finns många tioåringar på Stapeln som skejtar.
Hur är det det att vara deras idol?
– Jag vet inte, säger Oskar och skrattar lite blygt. Det är kul, det är coolt. Det är bara se till att vara en god förebild och skejta med dem och ge tips. Vi skejtare har ju en sammanhållning som är lite speciell. De finns ju ingen coach och det finns ingen träning, inga måsten och inga regler. Alla som är där åker frivilligt. Vi skejtar alla tillsammans, från 5 till 50 år, och det handlar bara om att skejta.
TV: Se hela inslaget
Malmö har hög status som skateboardstad
Oskar Rozenberg är resultatet av Malmö stads satsning på att bli en skateboardstad. Han har gått skateboardgymnasiet på Bryggeriet. Han har åkt överallt i stan och han har i ett decennium varit en allt viktigare del av Malmös skateboardscen.
– Malmö har en väldigt hög status inom skateboardvärlden. Det är jättemycket folk som kommer till Malmö för att skejta, både proffs från USA och skateturister. Jag har funderat på att flytta eftersom det är lite för dåligt väder för att skejta, men jag bor kvar än så länge. Jag gillar Malmö även om det är lite kallt på vintern. Här är alla mina vänner, min familj och min favoritskatepark, Stapelbäddsparken. Den är som ingen annan skatepark med mycket variation.
Nu är han världsmästare på det han älskar att göra mest. Men att vinna en titel har aldrig varit hans mål.
– Jag har jobbat hårt och skejtat hårt, men jag har inte gjort det för att jag ska bli världsmästare. Jag har gjort det för att det är kul och för att jag vill utvecklas.
Det perfekta åket
Skateboard-VM avgjordes i Shanghai för cirka tre veckor sedan och Oskar fick till ett av sina bästa åk någonsin.
– Jag hade ett åk i huvudet som jag hade planerat, men som jag inte hade testat. Jag hade memorerat åket och tänkte att det är nu det gäller. Under själva åket tänkte jag inte så mycket, utan bara att stå kvar på brädan och att köra snabbt. Efter åket var jag lite hög och tänkte: Okej, jag gjorde det. Jag gjorde det åket som jag tänkte på och det var inget lätt åk för mig.
TV: Hör ”Oski” berätta om sitt guldåk
”Man kan inte vara ödmjuk på brädan”
Som nybliven världsmästare har han bevisat att han tillhör den yttersta världseliten, men det har fortfarande inte riktigt sjunkit in.
– Jag har börjat inse det. Första dagarna när jag kom hem så vaknade jag varje morgon, fattade inte det riktigt utan var tvungen att påminna mig själv. Det är väl bäst att vara ödmjuk, men sen när det kommer till skateboard så är det en annan grej. När man skejtar så kan man ju inte vara ödmjuk på brädan. Du måste verkligen ge allt. Du måste göra det som du vet att du kan och göra det till 100 procent.
Han har försörjt sig på sin skateboard sedan han var 16 år och reser jorden runt för att tävla och spela in filmer för de företag som sponsrar honom. En vecka efter att han blev världsmästare hände något, som för Oskar är lika stort som VM-titeln.
– Min största dröm kom i uppfyllelse när jag fick mitt namn på en bräda. Det är något som man måste jobba för länge. För mig var det nästan större än att vinna en tävling.