– Det var för fyra år sedan, när jag inte förstod svenska så bra, och jag blev väldigt deprimerad när jag läste om orosanmälan på Google. Jag hade till och med tankar på att avsluta mitt liv, eftersom jag trodde att skolan och socialtjänsten ansåg att jag inte var en bra mamma, berättar Magdalena.
Hennes son har språkstörning, ADHD och autism, vilket ledde till frekventa samtal från skolan angående hans behov. Efter flera intervjuer med socialtjänsten, som hon beskriver som tuffa, fick hon kontakt med en familjebehandlare genom socialtjänstens insatser. De erbjöd hjälp och vägledning till henne och hennes son under sex månader.
– Hon lärde mig saker jag inte visste något om. Till exempel hur och var jag kan klaga, hur jag kan ställa krav på skolan, var jag kan ansöka om hjälp och vilka möjligheter som finns för mitt barn och mig, säger Magdalena.
Vill att ordet orosanmälan byts ut
Denna stödjande hand blev en vändpunkt i hennes liv och hon insåg att orosanmälan var ett verktyg för att hjälpa familjer i behov. Trots den positiva erfarenheten kvarstår en känsla av obehag kring själva ordet orosanmälan.
– Jag tycker att det borde heta 'hjälpansökan' eller 'ansökan om stöd' istället för 'orosanmälan', eftersom ordet är väldigt obehagligt och gör att man blir rädd, föreslår Magdalena.
Hon anser att det behövs mer information om socialtjänstens processer.
– Vissa föräldrar, särskilt invandrare, tror att socialtjänsten kidnappar deras barn. De tänker så eftersom de inte har tillräcklig kunskap, förklarar Magdalena.
Flera tusen orosanmälningar
Enligt socialtjänstens statistik skickades 9475 orosanmälningar till socialtjänsten angående barn i Malmö under 2024. Endast 93 barn fick ett domstolsbeslut om LVU, vilket innebär att de skiljs från sin familj. LVU står för ”Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga”, och används när det bedöms att barn behöver skydd och vård utanför det egna hemmet.
– En orosanmälan till socialtjänsten leder inte automatiskt till att barnen inte kan bo hemma med sina föräldrar. Vi arbetar mest med frivilliga insatser och stödinsatser i hemmet, och det är den största delen av vårt arbete, säger Kanzada Nahren, socialsekreterare och dialogsocionom vid socialtjänsten.