Foto: Privat

Stenbrott bakom Ales stenar kan ha hittats

Publicerad

Geologen och geofysikern Nils-Axel Mörner säger sig ha funnit stenbrottet där man knackade loss de fyra finaste stenblocken i fornlämningen Ales stenar i Kåseberga.

Redan på 1980-talet anade Nils-Axel Mörner att de fyra kvartsitblocken måste ha hämtats från Brantevikstrakten. Men först nu har stenbrottet kommit i dagen.

– Stenbrottet var gömt under en snårskog. Nu har jag röjt med ägarens tillstånd och stenarna som kommit fram där är fullkomligt identiska med fyra av stenarna i Ales stenar. De är av bergarten kvartsit, en sorts sandsten som blivit berg, där sandkornen bara består av kvarts. Det är en ljus och vit sten som blänker väldigt vackert. Stenarna har använts i fören och aktern av stensättningen och är helt magnifika, säger Nils-Axel Mörner, till SVT Nyheter Skåne.

Kvartsiten i Skåne kallas ibland för ”den skånska marmorn”.

Jorden krökte på ryggen

Nils-Axel Mörner är docent i kvartärgeologi, paleogeofysik, geodynamik samt i allmän och historisk geologi och har arbetat under flera år vid Stockhoms universitet. Han är specialiserad på jordbävningar och menar att det var en kraftig jordbävning mellan åren 785-750 f Kr med epicentrum strax norr om Glimminge på Österlen, som spräckte berget så att stenarna kunde brytas loss från platsen.

– Kvartsitberget var sönderbrutet på ett sätt som bara en större jordbävning kan åstadkomma. Det var då berget delades och man kunde ta vara på de finaste blocken. Man drog ner dem till stranden i Brantevik och flottade dem sedan troligen vidare till Kåseberga, säger Nils-Axel Mörner.

Enligt honom ska man ha brutit övriga stenar till skeppsättningen ur marken runtomkring Ales stenar.

– Mörner är en mycket kompetent geolog som gillar att sticka ut hakan och han har ibland varit kontroversiell. Men det är inte alls otroligt att stenarna fraktats från Brantevik. Liknande saker har hänt tidigare i historien. Till brittiska Stonehenge till exempel tog man stenarna ända från Wales, säger Anders Kaliff, professor i arkeologi och expert på fornskandinavisk religion vid Uppsala universitet.

Olika teorier om platsen

Det har länge funnits olika teorier om vad Ales stenar är för något och vad det har använts till. För geologen och geofysikern Mörner är det solklart:

– Det är självklart för mig att det varit en solkalender. Den har använts som en kalender och en klocka. Den visar upp dagens rytm och årets rytm och visar när man ska så och när man ska skörda.

Genom att mäta ett par hundra sprickor i berggrunden runt om på Österlen inklusive i stenbrottet som nu kommit i dagen i Brantevik, har Nils-Axel Mörner kunnat datera jordbävningen. Genom den dateringen menar han sig kunna säga att kvartsitstenarna forslats till Kåseberga cirka 700 år f.Kr.

Anders Kaliff menar att många vill se Ales stenar som en skeppsymbol för resan till livet efter detta, men vill inte uttala sig tvärsäkert om dess uppkomst och användning.

– Jag misstänker att Mörner vill ha en bronsåldersdatering på Ales stenar. Och det händer hela tiden nya saker så man kan inte avfärda hans teori. Det kan ligga delar av sanningar i det. Jag är öppen för att han kan ha rätt, säger arkeologiprofessor Anders Kaliff.

Ales stenar

Visa

Ales stenar är Sveriges största bevarade skeppssättning belägen på Kåsehuvud norr om Kåseberga i Valleberga i sydöstra Skåne. Monumentet är 67 m långt och består i dag av 59 stenblock. De så kallade stävstenarna, roderstenen och altarstenen utgörs av sandsten, övriga är urbergsblock.

Sammanlagt finns ungefär 2 000 kända skeppssättningar i norra Europa, varav de flesta ligger i nuvarande Sverige, Danmark och Norge. Skeppssättningar finns från både bronsålder och järnålder men ser inte likadana ut. Skeppssättningar från bronsåldern är ofta mindre medan monumentala skeppssättningar som Ales stenar, dateras till yngre järnåldern.

Enligt Nationalencyklopedin visar arkeologin att Ales stenar uppförts under perioden 600–1000 e Kr.

Arkeologiska utgrävningar har gjorts i flera omgångar. På flera av stenblocken finns skålgropar som ofta knyts till bronsåldern. Många av dem finns under markytan vilket tyder på att stenar återanvänts från äldre monument.

År 2012 visade arkeologiska utgrävningar avtryck av megalitgravar från stenåldern på platsen. Stenarna med skålgropar har sannolikt tagits från dessa äldre monument. Att riva äldre monument och omskapa en plats var vanligt under den senare delen av vikingatiden.

Ales stenar är en omdebatterad fornlämning på grund av en föreslagen astronomisk funktion som solkalender. Inga avgörande bevis för detta har dock kunnat påvisas. Debatten har sitt ursprung i skeppssättningens läge i sydöstlig–nordvästlig riktning vilket sammanfaller med solens uppgång vid vintersolståndet respektive dess nedgång vid sommarsolståndet.

Källa: Nationalencyklopedin (Anna Lihammer)

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer