Det var en svensk saga som sådde ett frö av längtan i Mohanned Hawaz när han var barn hemma i Mosul. Han såg Nils Holgerssons underbara resa på irakisk tv. Sagan kom att förändra hans liv.

– Nils Holgersson visades som film på irakisk tv. Jag älskar Nils och jag har alltid drömt om att komma till detta land som är grönt och lugnt och har många fåglar.

Dansaren Mohanned Hawaz har hotats till livet för att han älskar att dansa. Till Sverige flydde han för 15 år sedan och i Malmö har han startat ett eget danskompani.

Allt är dans

– I vår kultur är det inte lätt att vara dansare. Speciellt när man är man. Du blir kallad bög eller tjej. Men jag har aldrig lyssnat på det. Jag har alltid gjort som jag själv velat, säger Mohanned Hawaz.

Vad tyckte din familj om det?

– Familjen på min pappas sida tyckte inte om det. Men min mammas familj har stöttat mig, speciellt min mormor. Hon har skyddat mig jättemycket och hon har alltid sagt att ”han får dansa om han vill”. Hon har stått upp för mig trots att hon varken kan läsa eller skriva.

Farligt att dansa

Mohanned Hawaz beskriver sin mormor som en människa med ett ”vitt hjärta”. Hon ville inte att han skulle fly men hon ville att han skulle leva och fortsätta dansa.

Varför dans blivit så tabubelagd i Irak, förstår han fortfarande inte.

– Vi, som ett irakiskt folk, älskar musik och att dansa. Alla tittar på dans. Men när deras barn vill dansa blir det nej.

Drömmen om frihet

Tror du man kan ändra på det här och skapa en ny tradition i Irak där även män får dansa?

– Absolut, jag tror på det. Jag tror att vi kan skapa en ny tradition, säger Mohanned Hawaz.