Hässleholms sjukhus är ledande inom amputationsvården med högst andel patienter som förses med protes i landet. Rehabiliteringen i Hässleholm är snabb och patienterna är redo att börja använda sina proteser dubbelt så snabbt som på andra sjukhus.

Det är många som drar sig för att göra ett ingrepp som onekligen förändrar livets villkor i så hög grad. Det är ett val som många patienter tvingas till när de inte ser någon annan möjlighet.

Brandmannen Mats Jönsson från Helsingborg skulle byta knälled för sex år sedan men fick en allvarlig infektion, som bara blev värre och värre. Han opererades tolv gånger sammanlagt i benet.

Ett trauma

– Det är ju ett trauma, jag har faktiskt tagit detta beslut att jag skulle amputera, som det sista. Man hade ju gjort så många försök. Och mitt ben var så skadat så det öppnade sig och gick av. Och när jag såg den röntgenbilden så sa jag till min goa danska läkare, nu gör vi amputationen istället, för nu orkar jag inte hålla på mer, säger Mats Jönsson, en av patienterna på gåskolan.

– Man har ju alltid haft två ben och så plötsligt så skulle man bli av med ett. Men jag tycker att det gick rätt så bra, de var duktiga allihopa och jag har ju motivation för att leva. Jag har väldigt stark tro så det gör väldigt mycket, säger en annan patient på gåskolan, Finn Nielsen, från Bromölla.

Finn Nielsens ben kapade de strax under knäleden och det är något som man eftersträvar här i sjukhusområde KRYH, där Kristianstad, Ystad och Hässleholm ingår. Ju längre ner på benet som man lyckas amputera, desto lättare blir protesanpassningen och rehabiliteringen efteråt.

Effektiv vård och rehabilitering

Att satsa på underbensamputationer kräver också en avancerad och noggrann sårvård, en viktig del i sårsjuksköterskornas jobb. I Hässleholm har det även visat sig att såret inte behöver vara helt läkt när man provar ut sin protes. Ju tidigare man kommer igång med protesförsörjningen och samarbetet med ortopedingenjörerna, desto bättre resultat.

– Jag tror att gåskolan betyder jättemycket, dels att de har personal som följer dem hela vägen från att de är nyamputerade. Dels att de har ett väldigt gott stöd i varandra. De tar väldigt väl hand om varandra, säger Charlotte Linderoth, sjukgymnast på gåskolan och på Hässleholms sjukhus.

Vad är det viktigt att de tränar på?

– Vi vill ju att de ska klara sig så självständigt som möjligt hemma, det är ju deras mål. Så att de blir säkra i sin gång, att klara sina förflyttningar. Att klara sig  hemma både med och utan protes är jätteviktigt, så att det är de bitarna som vi också tränar, säger Charlotte Linderoth.

Lära sig gå på nytt

Gåskolan i Hässleholm startade för drygt tjugo år sedan. Två gånger i veckan samlas de här – läkare, sköterskor, sjukgymnaster, fysioterapeuter och ortopedingenjörer – var och en specialist på sitt område i teamet. Det är just specialistkompetenserna och ett nära teamarbete som är själva kärnan till att verksamheten blivit så uppskattad av patienterna.

Antalet benamputerade i Sverige uppgår till ungefär ett tjugotal per 100 000 invånare per år. Förra året fick ett fyrtiotal skåningar benprotes i sjukhusområdet som täcker Kristianstad, Ystad och Hässleholm. De flesta är äldre och har diabetes, och hjärt- och kärlsjukdomar i botten.

Efter operation i Kristianstad, kommer patienterna till Hässleholm. Här ligger de inne tills såret börjar läka och protesen kommit på plats. Gåskolan kan man fortsätta i även efter sjukhusvistelsen och målet är att patienterna så fort som möjligt ska bli ”gångare” igen.

”Det bästa jag gjort”

– Innan tänkte jag, bara ett ben? Men sen så fick jag på protesen för första gången, jag stod upp och gick ett varv. Jag är väldigt nöjd, säger Jan Grönvall, patient från Kristianstad.

– Det är det bästa jag har gjort. Nu ser jag det så. Men i början när de sa att jag skulle amputera blev jag jätteledsen och tänkte ett liv i rullstol, nej, det är inte jag. Men sen så var man fit for fight igen. Och jag vaknade med ett leende på läpparna igen, som jag alltid har gjort, säger Berit Cameron från Hässleholm.