– Humle är hett idag! Många vill inte bara brygga sitt eget öl, de vill odla humlen också, säger Karin Persson, projektledare.

Lantbruksuniversitetet har under 16 år samlat in äldre växter som inte längre finns att köpa. 4.000 har provodlats och till slut sållades 2.200 fram och växer nu på friland i Alnarp utanför Lund. Samtliga plantor har en egen historia. En hög storblommig blåklocka har växt i Selma Lagerlöfs trädgård i Falun.

– När gården revs så tog hennes släktingar hand om växterna, berättar Linnea Oskarsson, genbankskurator. Och sen fick vi en planta från dem.

Rötter från 1800-talet

De flesta växterna är mellan 50-70 år gamla, men det finns äldre. Karin Persson visar en frodig dahlia som skänktes av en familj som hade kvar ett svartvitt 1800-talsfoto på plantan. Att den överlevt är anmärkningsvärt med tanke på att dahlior måste grävas upp varje höst, konstaterar hon.

– Under mer än 120 år har alltså flera generationer fortsatt att göra det.

Men alla trädgårdsägare är inte lika noggranna. Många som köper hus vill snabbt anlägga nytt.

– Trädgårdar skövlas ibland när husägare vill ersätta trädgård med stenpartiet och trädäck, säger Karin Persson. Men man ska avvakta när man köper hus och se vad som finns i trädgården. Till ett 1920-talshus kanske man vill ha plantor från samma tid.

Populärt med humle

De flesta växterna i genbanken har skänkts av privatpersoner. Men 56 humleplantor återfanns med hjälp av lantmäteriverkets gamla kartor där större gårdar finns utmärkta. Fram till mitten av 1800-talet skulle nämligen alla störra gårdar odla humle för att kunna leverera öl till kungens soldater.

– Många av dessa gårdar var förstås helt försvunna, men humlen fanns kvar, ibland mitt ute i skogen, berättar Karin Persson.

Intresset för de återfunna humlesorterna har överraskat genbankens projektledare.

– De sorter som finns i handeln är redan slutsålda!

Ett 20-tal av genbankens plantor finns idag att köpa och fler ska komma ut. Samtliga växter ska också med tiden presenteras med sina respektive bakgrundshistorier på lantbruksuniversitetets hemsida.

– De här växterna är ju inte våra, det är allmänheten som har skänkt dem, säger Karin Persson. Ett sätt att bevara dem är ju att sprida dem igen.