– Det är inte jättevanligt att föräldrarna vänder sig till oss men det händer. Det är när vi redan har en pågående kontakt med familjen, säger Hannah Sjöholm, enhetschef på enheten Ungdom i Malmö.

I de fall hon känner till har barnen varit medvetna om resans innebörd och enligt Hannah Sjöholm velat åka. Hon tror att en sådan resa, där man åker till en plats där man har en relation till sina släktingar och kan språket, kan vara nyttig.

– Det blir mindre ingripande för ett barn. Det kan vara ett bra alternativ mot att bli placerad någonstans, vilket kan vara alternativet, för det kan vara rätt traumatiserande. Då kan det vara bra tänkt av föräldrarna, säger hon.

Alla barn har inte skickats utomlands. I flera fall har ungdomarna fått flytta till släkt på annat håll i Sverige för att på så sätt komma bort från en destruktiv miljö.

– Många gånger ser vi det som att det är en förälder som är orolig för sitt barn och försöker hitta ett sätt att bryta den här utvecklingen och kontexten.

Kontakt med familjen upphör

Vid den här typen av lösning är det vanligt att ungdomsenhetens kontakt med familjen upphör där. I alla fall om socialtjänsten inte hyser någon annan oro för barnet. Om barnet återgår i gamla banor när det kommer hem kan kontakten återupptas med familjen.

Vad är ert ansvar i det här?

– Vårt ansvar är att se till att barnet är i en miljö där den känner sig trygg. Blir det diskussion innan, där barnet inte vill åka, då kan vi ha ett annat läge. Då kan det röra sig om ett bortförande och då kan vi exempelvis ta beslut om utreseförbud. Men finns det en bra tanke, en bra relation i grunden mellan föräldrar och barnet, då finns det ingen anledning att vi ska ifrågasätta det.