Polismyndigheten i Malmö med omnejd hade en sällsynt dramatisk dag i början av veckan. Men trots skjutningar och sprängningar om vartannat menar Ewa-Gun Westford att polisen ibland påverkas mer av enskilda ärenden.
– Jag minns kustbevakningens flyg som kraschade i Falsterbokanalen, Gryningspyromanen i Ystad och bränderna i Rosengård. Men resursmässigt har det helt klart varit ett intensivt dygn, säger hon.
”Kände att vi hade koll”
Ewa-Gun Westford säger att hon efter omständigheterna är nöjd med polisens arbete under det kaotiska dygnet.
– Det som slog mig redan från början, var att vi jobbade bra. Kände att vi hade koll. Det var lugn stämning från början och då blir det inte lika tungarbetat. Snacket har inte på något vis varit negativt, även om vi var lite svettiga i pannan innan kvällen var slut. Vi börjar hitta metodiken, man känner en liten ljusning.
Hur hanteras stress inom polisen vid sådana här händelser?
– När man börjar ett pass har man alltid ett uppstartsamtal med gruppchefen. Kollar hur läget är, även privat, för att se hur man ligger till. Sen har vi avslutningssamtal innan man får gå hem. Det hade vi inte förr i tiden. Jag minns en kollega som tvingades skjuta en person, som dog. Han fick en klapp på ryggen, kaffe och en cigg. Då förstod man inte hur viktig arbetsmiljön är – den är mycket bättre idag.
Mycket arbete som inte syns
– Det är viktigt att komma ihåg allt arbete som inte syns. Vi kommer in med buller och bång, i luften och på marken. Utredningsarbetet under- och efteråt tär otroligt på våra krafter. Det är mycket resurskrävande arbete som inte syns utåt.
När många och stora brottsliga händelser inträffar kan allmänheten uppleva en oro och hopplöshet. Något som Ewa-Gun Westford menar inte delas av polisen.
– De allra flesta poliser, åtminstone de yngre, känner inte hopplöshet tror jag – de har blivit poliser för att de vill något, för att de vill jobba med detta. Varje ärende är något att lära sig av. Dagen man blir blasé som polis gör man inget bra jobb, säger Ewa-Gun Westford.