Sydnytt bestämde sig för att vi träffa deras anhöriga, på plats i Afghanistan.

När överste Michael Nilsson går ombord på planet med drygt hundratalet, mestadels soldater på tillbakaresa till sin tjänstgöringsort efter ett välbehövligt hemmabesök, så är det med en viss anspänning.

– Det är ju en hotbild som är svår att förstå på hemmaplan.

Sätt att rekrytera

Han ser det också som ett sätt att göra soldaterna på plats sedda. Samtidigt är det ett sätt att rekrytera personal till P7 eftersom man just nu är i färd med att skapa den yrkesarmé som ska försvara landet.

Han betonar också att det handlar om ett proaktivt sätt att hantera risken för att deltagarna i denna ”mission” drabbas psykiskt.

En av dem som blir sedd av översten är Rikard Johansson, som diskuterar sin framtid med honom ovanpå en stridsvagn.

I gårdagens Sydnytt berättades om Rikards flickvän Isabell som alltid har med sig sin telefon om han skulle ringa och får lite ont i magen om hon missar en påringning och som ibland sover lite dåligt.

– Hon behöver inte oroa sig, och det menar jag verkligen, säger han bestämt och övertygande.

Lugna anhöriga

Isabell har också via frivilligorganisationen Indvidzonen åtagit sig att lugna anhöriga i samma situation, vilket Rikard säger sig vara stolt över.

– De anhöriga är lika viktiga som soldaterna.

Josefine Nilsson är här för andra gången och på onsdagen beskrev hennes föräldrar i en intervju i Sydnytt sin oro. Vi spelar upp intervjun för Josefine och hon överraskas lite av deras öppenhjärtlighet.

– Det är lite jobbigt eftersom jag inte har förstått hur oroliga dom är, framförallt inte när det gäller min pappa.

Pappan Thomas Nilsson säger i intervjun att de har sett massor bilder på henne och afghaner och man vet ju inte vem som är vän och fiende.

– Det kan ju vara ett ögonblicks verk.

Övermäktiga tankar

Josefine säger att man nere på basen inte bara ser hotet utan också vad man gjort för att möta detta i form av beväpning och träning.

Men trots all träning och alla förberedelser så kan de tunga tankarna bli övermäktiga vilket Josefin blivit vittne till.

– I samband med förra gången jag var här så var det några som fick tas om hand efter hemkomsten.

Hon ser problematiken med möjligheten av ett stort mörkertal när det gäller PTSD, det psykiska trauma som drabbar många soldater. Ett mörkertal som kan uppstå på grund av förnekelse när man ska prata i grupp. Hon fick som plutonchef åtminstone en timmes individuellt samtal vid hemkomsten förra gången vilket de andra inte fick. De fick samtala i grupp.

– Jag tycker det vore bäst med både individuella och gruppvisa samtal.

Överste Michael Nilsson är däremot nöjd de individuella samtal som förs redan på plats på basen i Mazar e-Sharif.

– Jag tycker att vi numera har ett bra hemkomstprogram som gör att vi inte har några större problem efter hemkomsten.