– Jag är förbannad och förtvivlad över att vi inte kommit längre i vårt förebyggande arbete, säger Sigrun Sigurdsson.
Hon känner inte 15-åringen som sköts ihjäl i lördags i Malmö då ytterligare en 15-åring skadades allvarligt.
Men hon är inte förvånad över den senaste tidens händelser i Malmö med skjutningar och mord bland unga och kände själv nio unga män som blivit mördade.
Tror inte på en anställningsintervju
– Gemensamt för dem är att de inte känner att de har något hopp eller framtidstro. De tror inte att de har chans att få komma på anställningsintervju på grund av sitt namn eller sin adress, eller om de förekommer för något ringa brott i belastningsregistret. Det är så de upplever det, och då väljer de att leva kvar i den här gängmiljön.
Men alla unga skjuter ju inte eller blir skjutna, vad är det som avgör?
– Droger skulle jag säga. Det är ingen som tar en pistol i handen och skjuter någon utan att ha tagit droger. Eller så sjunker de så långt in i kriminaliteten att det blir omöjligt att komma loss, säger Sigrun Sigurdsson.
Samhället måste ge hopp
Men vad kan samhället då göra för att ”rekrytera” dem – innan gängen gör det?
– Vi måste finnas där och ge hopp och vara bra förebilder som kan visa den rätta vägen. Till exempel visa att det finns kortare yrkesutbildningar som faktiskt ger ett riktigt välbetalt jobb, som elektriker, undersköterska eller byggnadsarbetare.