– Det är framför allt äldre kvinnor som åker på kollo, och de allra flesta har bott i Sverige i hela sitt liv, eller väldigt länge, säger Janicke Andersson som forskar om äldre och åldrande vid Lunds universitet.
Tillsammans med två kollegor har hon intervjuat deltagare på och arrangörer av så kallade äldrekollon i hela Sverige. Klart var att kollona i de allra flesta fall är en positiv upplevelse för de som deltar.
– Många knyter vänskapsband som sedan håller i sig även utanför kolllot. Vissa lever för den här veckan under hela året, säger Janicke Andersson.
Handfull män i gruppen
Att kvinnorna är i klar majoritet syns runt lunchborden på lägergården Habo gård utanför Lomma som tar emot äldre personer boende i Lunds kommun. Hit kommer 40 seniorer i veckan i nio sommarveckor, de flesta mellan 70 och 90 år, för att spela boule, åka flotte, sola – och för sällskap. Ulf Houmann är en av en handfull män i gruppen.
– Jag vet inte varför det är så få män, men så har det varit under alla de sju år jag kommit hit. Män hittar inte till de här miljöerna. Kanske har de annat för sig, eller så är de för sjuka, säger han.
I en handfull solstolar vilar sig några lägerdeltagare efter maten. Här finns inte en man så långt ögat når.
Vill locka andra
– Det är samma överallt, det är alltid fler kvinnor. Män är inte lika sociala som vi kvinnor, säger Ingrid Dahlberg.
Hon får medhåll av sin väninna Sonja Kellerman:
– Kanske är det annorlunda för de yngre männen, men i vår generation umgås inte män på samma sätt som vi kvinnor när de blir ensamma. De kanske går och tar en öl eller något, men de ses inte hemma hos varandra.
Lunda-studien visar att många kolloarrangörer vill locka andra grupper än ”bara” kvinnor med helsvensk bakgrund.
– Vi har sett att många ordnar aktiviteter som kräftskiva och logdans, som är exempel på ett väldigt svenskt kulturarv. Man måste nog börja tänka lite nytt. säger Janicke Andersson.