Romanen ger en ung flickas perspektiv på hur det är att växa upp med en sexuellt gränslös pappa. Den är en autofiktion, som kan beskrivas som en självbiografi som blandar verklighet med uppdiktade historier.

– Omständigheterna och miljön är lik min egen uppväxt. Jag har också hämtat drag från personer som fanns i min närhet då, men själva berättelsen är helt uppdiktade.

Här slutar allmän väg

Boken utspelar sig i den påhittade byn Brändhult, men den påminner mycket om byn Hökhult utanför Lenhovda där Ida Andersen växte upp. När jag besöker byn hittar jag också en vägskylt med texten Här slutar allmän väg, som är bokens titel.

Ida Andersen kände när hon början att skriva på boken att det var ett starkt tema. Hon hade inte heller läst några andra böcker som tog upp hur det kan vara att växa upp med en sexmissbrukande pappa. Men samtidigt vågade hon nästan inte skiva den, utan hon fick verkligen anstränga sig.

– Jag har skrivit på den här boken i sju år och varje gång det tagit stopp och jag känt att jag inte kan skriva det här, så är det ändå någon slags ilska som gjort att jag fortsatt. De här tjejerna som upplevt det här de ska banne mej ha upprättelser.