Den femtonåriga flickan, som vi har valt att kalla Anna, har bott i Sverige från och till sedan hon började förskoleklass. Men det var bara under de första åren som hon och hennes pappa hade så kallad uppehållsrätt eftersom de då kunde visa att de kunde försörja sig.

För att klargöra vilket ansvar som kommunernas socialtjänst har för EU-medborgare som befinner sig i Sverige gav Socialstyrelsen förra året ut en vägledning. I den beskrivs bland annat vilken hjälp barn och vuxna som vistas här utan uppehållsrätt har rätt till.

Anna har rätt till akut stöd – och kanske även på lång sikt

EU-medborgare utan uppehållsrätt har enbart rätt till akut stöd från den kommunen där de vistas, i form av exempelvis mat eller bidrag till hemresor. Men när det gäller barn har socialtjänsten ett särskilt ansvar och ska alltid inleda en utredning om de får veta att ett barn far illa.

Och just att barn bor i bilar, i kojor och i härbärgen pekas ut som ”oacceptabla boendeförhållanden”, oavsett om barnet eller föräldrarna har rätt att vistas i Sverige. Om socialtjänsten upptäcker ett barn som bor i en bil är de skyldiga att ingripa och ge akut stöd.

Men även om Anna alltså inte har uppehållsrätt kan hon ha rätt till mer än bara akut stöd. Barn som har en stark anknytning till Sverige och som har bott här länge, kan ha rätt till samma stöd som en svensk medborgare. Anna har bott i Ljungby från och till sedan hon var fem år, och det är här som hon har gått i skolan.