Rebecca Stenberg är forskare med inriktning mot räddning och respons vid Linköpings universitet. Hon menar att det saknas många vetenskapliga studier om efterforskning i Sverige.
Det var också ett av skälen till att hon själv engagerat sig och skrivit flera rapporter om räddning och sökandet efter försvunna personer. Bland annat har hon kartlagt polisens arbete vid sådana händelser.
I klippet ovan svarar Rebecca Stenberg på tre frågor om varför det saknas stöd till anhöriga.
Behövs mer forskning kring sökandet efter försvunna
Inom polisen finns ett nationellt räddningsråd med regionala råd som driver arbetet med att utveckla formerna för efterforskning av försvunna personer framåt. Men trots att arbetsmetoderna utvecklats genom åren menar Rebecca Stenberg att polisen har ett fortsatt arbete att göra.
– Det är en tillikauppgift, alltså att poliser som driver på utvecklingen gör det här utöver de uppgifter de har. Polisen har uttryckt att det vore bättre om de kunde fokusera mer på att utveckla det här.
Efter att ha skrivit flera rapporter kan Rebecca Stenberg konstatera att mer forskning behövs i ämnet.
– Det är mycket vi inte vet. Det är jätteviktigt att evidensbasera och ha en vetenskaplig grund över vad som fungerar och inte.
Obefintlig stöd till anhöriga
En tydlig slutsats hon kan dra är att betydligt mer finns att önska när det gäller stöd till anhöriga till försvunna personer.
– Det är obefintligt, det är ingens uppgift att stödja dem och det finns minimalt med kunskap, säger Rebecca Stenberg och fortsätter:
– Det blir ju aldrig något riktigt avslut, det är en slags tvetydig förlust. Det finns stöd vid dödsfall och krisstöd, men det här är någonting annat. De här människorna väntar på att en levande person ska komma hem.
Perlas man Stig försvann spårlöst för två år sedan: ”Det tar aldrig slut” – se klippet: