Storebror David, själv allsvensk stjärna i Kalmar, är inte unik men bra nära. Under 2000-talet är det bara Patrik och Daniel Andersson samt Pontus och Alexander Farnerud som spelat i blågult, och går man längre bak i tiden och vill hitta bröder som spelat samtidigt blir det Thomas och Andreas Ravelli i slutet av 80-talet.

-Hade man tänkt på det för ett år sedan så hade det känts helt overkligt. Vi känner varandra så himla väl, och det är egentligen helt fantastiskt att vi kommit hit båda två, säger Viktor Elm.

Brodern Rasmus håller, naturligtvis, med:

-Att det skulle gå så här fort kunde jag inte ens drömma om. Det känns skönt att ha Viktor här, en stor trygghet för mig. Men å andra sidan så tycker jag att folk klumpar ihop oss lite väl mycket. Ibland när det är en av oss som gjort något bra så är det ändå ”bröderna Elm” det pratas om, vi har lite försvunnit som individer. Men jag klagar inte, säger han.

För Viktor har steget till det riktiga landslaget – som på onsdag spelar landskamp mot Österrike i Graz – gått via proffsspel i holländska Heerenveen. Nu ligger han bra till att få chansen i startelvan på onsdag, och då ta sig ett steg närmare VM-kvallaget mot Portugal nästa månad.

-Det har funkat jättebra i Holland, jag har kommit in i spelet och i det sociala runt omkring och har faktiskt spelat rätt så bra. Vi får se hur det blir här, säger Viktor.

Lillebror Rasmus, som fortfarande spelar i Kalmar, togs ut i truppen tack vare en otrolig insats mot Mexiko under januariturnén tidigare i år. En prestation som kan räcka ända till VM-kvalet.

-Jag fick en jäkla kick av att vara med i USA, att spela med så bra spelare så höjer man sig en nivå till. Jag levde i en bubbla då och det har bara flutit på, säger han.

När blir det tre bröder Elm i landslaget?

-Det vet man aldrig, man kan bara hoppas, säger Viktor.

-Ja du, det är en bra fråga, säger Rasmus och funderar några sekunder.

-Det går nog inte att svara på.

(TT)